Sida 572
6. Fönsterrutan
572
ttjgn eftär stoemetf.
lade sig framstupa med nosen mot gallret, synbart lydigt som en hund.
Knappast ett andetag en gäng hördes från den väntande publiken, men allas blickar mätte det allt mer minskade afståndet mellan djurtämjarens hand och lejonets hufvud. Den förre drog nu en handske af sämskskinn pä sin högra hand och stack slutligen in den genom gallret samt började smeka skogarnes konung, hvilken fortfarande låg stilla, med ögonen fästa på djurtämjarens alla rörelser.
En stark salfva af handklappningar belönade detta prof på menniskans herravälde öfver djuren, problematiskt efter syndafallet.
Den befriade eleven var den ende som med ängsliga blickar följde det sceniska uppträdet.
»Lejonet viftar inte på svansen,» hviskade han till Olof.
Uppmuntrad af det stormande bifallet, föll nu monsieur Bredonnier på sitt ena knä tätt invid buren och närmade småningom sin högra hand till lejonets mun samt trädde slutligen in den ända till handlofven i det halföppnade gapet, under det han tog af sig den plymagerade sammetstocken med den venstra och, svängande den öfver sitt hufvud, komplimenterade på detta sätt den respektive publiken.
Gossen i sidenjackan gömde sitt bleknande ansigte vid Olofs bröst, men publiken stampade och skrek af förtjusning.
Då öfverröstades bifallsropen af ett anskri af smärta och fasa, och man såg djurtämjaren kasta sig baklänges ifrån buren ner på marken, upplyftande en arm, som, i stället för en handskbeklädd hand, nu visade åskådarne en blödande stump. Denna blodiga syn förlamade på en gång de nyss så lifliga tungorna och fötterna.
Det fanns dock en, hvars tunga och fötter icke förlamades. Det var hamnbusen Olof Sohlberg. Nu först började han stampa, klappa och jubla af alla krafter.
»Det var rätt åt dig, din mördare I» ropade han med full hals; »men det var synd på handen.»
Några få rusade öfver afplankningen till den qvidande djurtämjarens bistånd; men de öfriga skyndade under hemskt sorl ur skjulet. Bland de senare voro Olof och hans lilla fosterson, den han lyfte upp från marken och kysste, under utrop:
Källa: Project Runeberg ·
