Sida 86
3. Reformförsök
öfvertala honom att icke öfvergifva det stora verket, och äfven konungen önskade, att han skulle kvarstanna.
Slutligen (Maj 1776) lät han ej längre kvarhålla sig, och Maurepas begagnade sig då af tillfället för att tillfoga Turgot ett känbart nederlag, i det han korsade hans önskningar med afseende på Malesherbes’ efterträdare. Huruvida Turgot genom detta och andra bevis på konungens minskade förtroende skulle, såsom Maurepas antagligen åsyftade, låtit drifva sig till en afskedsansökan, må lemnas därhän. Nu ingrep drottningen och detta afgjorde utan vidare hans öde.
Marie-Antoinette hade ingen aning om betydelsen af Turgots reformer, men hon hade med harm flere gånger funnit den allvarlige mannen i sin väg, då hon velat på det allmännas bekostnad tillfredsställa sina eller sina vänners nycker, och slutligen rågades måttet, då Turgot medverkat till ett regeringsbeslut, som af en fullkomligt befogad anledning återkallade franska ministern i London de Guines, en anhängare till Choiseul och nära förbunden med hennes frivola vänner. Eggad af desse ansatte hon nu konungen med böner om upprättelse åt gunstlingen och hämd på ministern. Resultatet blef, att den förre i en hertigtitel fick en ersättning för sin förlorade plats och att Ludvig, äfven på tillstyrkan af Maurepas, lät förmå sig att den 12 Maj 1776 på ett ganska onådigt sätt afskeda Turgot. Drottningens önskan hade varit
Källa: Project Runeberg ·