Sida 88
3. Reformförsök
uppoffrande, förskonades denne från att behöfva bevittna, ty han afled redan 1781 vid 54 års ålder. Såsom vi i det följande få se, föll ej samma lycka på Malesherbes’ lott.
Om Marie-Antoinette sålunda blott alt för mycket lyckades utöfva inflytande på sin gemåls inre politik, så hade hon däremot ej samma framgång, när hon gick det österrikiska hofvets ärenden med afseende på den yttre. En väsentlig orsak härtill var, att Ludvig XVI, såsom redan är anmärkt, förstod hithörande frågor vida bättre än de inre angelägenheterna och därför med afseende på dem kunde bättre skydda sig för obehöriga sidoinflytelser.
I Vergennes hade han också ett pålitligt stöd, och lyckligtvis skänkte han åtminstone honom ett fullständigt förtroende. Den roll, som Vergennes spelade under 1772 års svenska revolution, var visserligen ej så lysande, som man antagit i hans fädernesland, och samma »småslughet» och brist på handlingskraft, som han därvid lade i dagen, torde visserligen stundom äfven kunna spåras i hans sätt att leda de franska utrikes ärendena, men han var fosterländsk, klok, hofsam och, hvad som under kabinettspolitikens tidehvarf så ytterst sällan kunde sägas om någon statsman, t. o. m. rättrådig.
Då Marie-Antoinette sökte utverka, att det franska kabinettet med afseende på hennes broder Josefs tilltagsna förstoringsplaner skulle åsidosätta Frankrikes hela nationella statskonst, blefvo därför hennes ansträngningar, som i ogrannlagenhet knappast lemnade något öfrigt att önska, till största
Källa: Project Runeberg ·