Sida 89
3. Reformförsök
delen fruktlösa. Den politik, Ludvig XVI iakttog gent emot kejsar Josef, bidrog i själfva verket kraftigt till att lägga tyglar på dennes oroliga ärelystnad, och härigenom återupprättades i väsentlig mån inom Europa Frankrikes anseende, hvilket under Ludvig XV:s regering nästan sjunkit till noll.
Allmänheten misstänkte emellertid, att drottningens inflytande med afseende på den yttre politiken var större än det i verkligheten var, och då det österrikiska förbundet inom Frankrike var till ytterlighet impopulärt, uppstod sålunda mot Marie-Antoinette ett allmänt hat, som flitigt underblåstes af hennes fiender vid hofvet, i första rummet hennes älste svåger, den intrigante och ärelystne grefven af Provence (sedermera Ludvig XVIII) samt hertigen af Orléans, hvilken uppretats mot drottningen genom en etikettstvist under en af hennes bröders besök i Paris och äfven var förbittrad öfver den ovilja konungen lade i dagen med anledning af hans sedeslösa lif.
Af dessa kretsar betecknades hon först med namnet österrikiskan, som under revolutionen skulle blifva så ödesdigert. Härifrån utgingo ock först de giftiga utläggningar af hennes obetänksamheter, hvilka förberedde det slag, som tillfogades hennes rykte genom halsbandsprocessens skandal, och hvilka äfven i sin mån bidragit till uppkomsten af den hatfulla folkstämning, som slutligen ej nöjde sig med något mindre än hennes död.
Huru förtjänstfull Vergennes’ utrikes politik är var,
Källa: Project Runeberg ·