Sida 93
3. Reformförsök
för att få göra sin vishet gällande hade han ej ryggat tillbaka för att motarbeta Turgot, och nu mottog han med oändlig själfbelåtenhet de rökoffer, som tändes till hans ära.
Så föga djupt hans reformer än gingo, voro de emellertid tillräckliga att uppkalla de privilegierades motstånd. Då han sökte kontrollera adelns utgörande af les vingtièmes, förklarade parlamentet, att en oinskränkt befogenhet för adeln att själf angifva sin beskattningsbara förmögenhet (d. v. s. att genom falska uppgifter vältra en del af skattebördorna på de öfriga samhällsklasserna!) var en ersättning för nationens ej förlorade, ehuru suspenderade rätt att genom les états généreaux bestämma och fördela bevillningen; till ediktet om lifegenskapens upphäfvande fogade samma ämbetsverk en reservation till förmån för de enskilda seignörernas rättigheter, och de sparsamhetsåtgärder, som Necker genomdref särskildt med afseende på hofförvaltningen, skaffade honom oförsonliga fiender.
I början af år 1781 tog Necker ett steg, som skulle gifva ytterligare näring åt hans vänners beundran, men på samma gång lemna hans fiender farliga vapen, i det han på trycket lät utgifva en offentlig redogörelse för finansernas ställning (compte rendu au Roi). De förra hälsade denna åtgärd såsom ett vigtigt medgifvande åt den allmänna meningen och kunde ej nog berömma en förvaltning, som efter flera års krig tillät de ordinarie statsinkomsterna att öfverstiga de ordinarie utgifterna med mer än 10 millioner. De senare åter betviflade riktigheten af dessa Neckers beräkningar, och det har sedermera äfven bevisats, att dessa voro i allra högsta grad otillförlitliga. Den naiva själfbelåtenhet, hvarmed han i denna statshandling upptände rökoffer åt sig själf, ja t. o. m. åt sin hustru, erbjöd en sårbar punkt för illvilliga utläggningar,
Källa: Project Runeberg ·