Sida 143
Noter till första boken
än andra människor» och sin föreskrift, att prinsarne borde »understundom i bondekojor se fattig mans lägenhet» — dessa stycken citeras — särskildt var egnad att slå an på en »känslofull» jämlikhetsifrare såsom Mably. Att konungadömet bibehållits, gillade han, emedan därigenom ett band lades på aristokratien och ett värn bereddes mot ärelystna usurpatorer. Några brister fann han dock i den svenska författningen, såsom att konungen personligen kunde upphöja i grefligt och friherrligt stånd samt utdela ordnar, men i synnerhet att riksråden, ehuru tillsatta för lifstid, kunde af riksdagen »licencieras»: det borde i stället varit i lag stadgadt, att en del af dem vid hvarje riksdag skulle afgå och ersättas med andra! Det s. 66 n. 1 anförda yttrandet af Mably med anledning af 1772 års revolution berättas äfven hafva haft följande lydelse: »Konungen af Sverige kan förändra sin grundlag; jag skall icke förändra min bok» (Malouet: Memoires II, s. 351). Mably dog 1785 och upplefde sålunda ej den franska revolutionen. Han har nyligen gjorts till föremål för en intressant studie af professor Guerrier i Moskva: Abbé de Mably, Paris 1886.
IX) (Hänvisning fr. s. 71.) Ett hufvudarbete för Ludvig XVI:s regering är Droz’: Histoire du règne de Louis XVI pendant les années, où l’on pouvait prévenir ou diriger la révolution, Paris 1839—42. Det är skrifvet med stor noggrannhet och opartiskhet och kan nästan anses såsom en källskrift, då förf. hade en stor del af sina uppgifter från deltagare i eller samtida med de skildrade händelserna. En brist är dock att han ej citerar sina källor. En nyare ganska förtjänstfull framställning öfver denna tid har lemnats af Jobez: La France sous L. XVI, Paris 1877—8. Om Marie-Antoinette finnes en hel literatur, som emellertid oftast lider af ensidig partiuppfattning: Goncourt: Histoire de M. A., 1858. Viel-Castel: M. A. et la Rév. fr., Paris 1859 o. s. v. Ett säkert omdöme om hennes lif och personlighet har dock först möjliggjorts genom de af Arneth och Geffroy utgifna brefväxlingarna (se ofvan s. 76 n. 1). Den sistnämdes förträffliga arbete: Gustave III et la cour de France, innehåller äfven i detta ämne vigtiga upplysningar samt likaledes om Necker, om hvilken jemväl finnes en intressant monografi af hans ättling vicomte d’Haussonville i Revue des deux mondes 1880. Äfven öfver Turgot finnes en ej obetydlig literatur t. ex. Tissot: Turgot, sa vie et son administration, Paris 1862 och Foncin: Essai sur le ministère de Turgot, Paris 1877. Hans skrifter äro utgifna af hans vän Dupont de Nemours. Slutligen märkes den rikhaltiga memoarliteraturen, af hvilken särskildt må framhållas kammarfrun M:me Campans: Mémoires sur la vie privée de la reine M. A., Paris 1824, den i M. A:s dibroder Webers namn utgifna memoarsamlingen (Mémoires de Weber concernant M. A., Paris 1822) och
Källa: Project Runeberg ·