Sida 154
1. Det gamla samhällets fall
förstå. Under sådana förhållanden var det, som valrörelsens vågor gingo öfver landet, som läror om en oinskränkt frihet och jämlikhet predikades för en i den djupaste okunnighet försänkt menighet, förut förbittrad genom århundradens förtryck och nu af hungersnöden bragt till förtviflan. Och samtidigt härmed undergräfdes det gamla förvaltningssystemets anseende genom striden med ett nytt, som ej häller lyckades förvärfva någon rätt auktoritet, då det ej tillfredsstälde de förväntningar, som det uppväckt. Följden af alt detta blef, att redan före riksdagens öppnande den gamla samhällsordningen började sammanstörta. »Under de 4 månader, som föregingo Bastiljens stormning kan man räkna mer än 300 upplopp i Frankrike.» Stråtröfvare och skälmar uppträdde med den oerhördaste fräckhet, och i byarna kring Paris samlade sig skaror af vagabonder, hvilkas antal man får beräkna i tusental och som ej begärde något bättre än att få förstärka de pöbelhopar, som i den stora staden väntade på första tillfälle att skrida till mord och plundring. Inför denna rörelse blefvo myndigheterna dag för dag alt mera maktlösa. Naturtillståndet stod i själfva verket för dörren, men i stället för den drömda idyllen framträdde det redan såsom ett allas krig emot alla. Den uppgift, som alt från början uppstälde sig för riksdagen, var sålunda ej blott en reformation utan en rekonstruktion af samhället.
Den församling, på hvilken så stora kraf stäldes, utgjordes af vid pass 1200 personer, af hvilka hälften representerade de 2 högre stånden och hälften det öfriga folket eller det s. k. tredje ståndet. Undersöker man, huru valen inom de särskilda stånden utfallit, erhåller man ytterligare bevis på den upplösning, som vid denna tid inträdt i Frankrikes sociala förhållanden. Mellan själfva den katolska hierarkiens annars så fast sammanfogade grader hade bandet brustit eller åtminstone försvagats. Kyrkoherdarne hade nämligen ej i främsta rummet anförtrott sin sak åt sina förmän utan åt medlemmar af sin egen klass. Endast omkring en tredjedel af det första ståndets riksdagsmän tillhörde de högre graderna (ärkebiskopar, biskopar, abbéer och domherrar), och under
Källa: Project Runeberg ·