Sida 262
2. Nydaningsverket
af Lydda), af Gerle samt vid pass 100 lägre andlige; men därvid stannade det ock. Den 2 Januari 1791 uppsteg biskopen af Clermont och protesterade i rättighetsförklaringens namn mot det tvång, som församlingen ansåg sig befogad att utöfva på samvetena, och då presidenten på den bestämda fristens sista dag (den 4 Januari) uppfordrade de presterliga deputerade, som ännu ej svurit, att göra det, vägrade alla utom en att aflägga eden utan förbehåll. På samma sätt kunde endast en minoritet af presterskapet utom nationalförsamlingen förmås att gå eden. Bland dem var Brienne. som härigenom på ett värdigt sätt afslutade sin hållningslösa offentliga verksamhet, samt 2 andra biskopar. In alles hade sålunda blott 5 biskopar svurit, och af dessa nedlade Talleyrand, bannlyst af påfven, sin befattning. Ej mindre än 79 nya biskopar måste altså på en gång tillsättas. Bland de nyvalda märkas Grégoire samt Fauchet; Gobel belönades för sin beredvillighet med Paris’ ärkebiskopsstol. Af rikets kyrkoherdar vägrade vid pass 2/3, och alla dessa blefvo sålunda på en gång beröfvade sina platser och ersatta med nya.
Denna våldsamma omstörtning kastade landet i en obeskriflig förvirring. De nya edsvurne presterna betraktades ofta, särskildt af bönderna, såsom kätterska inkräktare, i hvilkas händer sakramenten förlorade sin kraft, och under sådana förhållanden var det naturligt att de »edvägrande» fortsatte att bland sina gamla församlingsbor utöfva sin presterliga verksamhet trots de förföljelser, för hvilka de härigenom utsatte sig. Men jämväl för lekmännen kunde civilkonstitutionen medföra förluster. Äfven mången sådan hyste efter denna lags antagande betänkligheter mot att svära trohet mot författningen, men utan en dylik ed fick han ej utöfva sin aktiva medborgarrätt, och sålunda kom civilkonstitutionen att äfven innebära ett steg till realiserandet af den rousseauska tanken, att katoliker borde uteslutas ur det nya samhället.
Nu såsom ofta annars fick man emellertid erfara, att tvångsåtgärder äro ett dåligt medel på det andliga området. Under kyrkans välmaktsdagar hade presterskapet ingifvit alt annat än sympati; de förföljda, ståndaktiga offren för civilkonstitutionen tilltvungo sig däremot allmän beundran och
Källa: Project Runeberg ·