Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 316
Originalsida 316
Originalsida 316
Originalsida 317
316–317

Sida 316

4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)

och ehuru girondepartiet visst icke uteslutande bestod af representanter för det södra Frankrike, kan dock med skäl sägas, att den ande, som ledde dess politik, var sydfransk. Vergniaud, den förnämste af de tre, var en poetisk, drömmande natur, främmande och utan intresse för den praktiska politikens spörsmål; först på talarestolen fick han lif, och den ideala verld, som hägrade för hans inre åskådning, inspirerade honom då till en vältalighet, som bland revolutionens talare förskaffat honom platsen vid Mirabeaus sida.

En annan utmärkt talare hade partiet i den passionerade provençalska parfymfabrikanten Isnard; biskop Fauchet, som fått plats i denna församling, kan åtminstone i vissa hänseenden räknas dit, och från Paris hade det mottagit den ryktbare vetenskapsmannen markis de Condorcet, franska vetenskapsakademiens ständige sekreterare. Egentligen matematiker, hade denne, påverkad af sin vän Turgot, äfven egnat sig åt historiens filosofi, och han förenade vid dess behandling Rousseaus optimism samt matematiska uppfattningen af individen med encyklopedismens materialism.

Bland personer, som utan att tillhöra riksdagen anslöto sig sig till girondisterna, märkas Mirabeaus medhjälpare Clavière, Pétion samt makarne Roland. De sistnämde hade i Februari 1791 ankommit till Paris och där af Brissot blifvit sammanförde med Robespierre, Pétion och Buzot. I September återvände de till Lyon, där Roland var fabriksinspektör, men då denna syssla nu indrogs, bosatte han sig i December s. å. i Paris, där hans hus blef en samlingsplats för åtskilliga af girondepartiets ledare, under det att däremot vänskapen för Robespierre kallnade. Roland själf var en redbar välmenande man, men pedantisk och utan högre lyftning, och för sitt anseende hade han egentligen att tacka sin maka, som ej blott lånade honom sina idéer utan ock var hans literära hjälpreda.

Denna märkliga kvinna, en af revolutionens ädlaste och mest högsinta personligheter, var dotter af en gravör från Paris vid namn Phlipon. Lågande af sanningskärlek och begär efter vetande tillegnade hon sig redan som ung

Källa: Project Runeberg ·