Sida 335
4. Konungadömets fall (den lagstiftande församlingen)
ersättning därför. Frans’ krigsifver var af samma slag, och det österrikiskt-preussiska kriget mot Frankrike blef sålunda ej ett monarkiskt korståg, utan helt enkelt ett intressekrig i kabinettspolitikens vanliga stil med »arronderingar» och »kompensationer» såsom mål. Synnerligt betecknande är härvid sammanhanget mellan de båda hofvens franska planer och den andra akten i kabinettspolitikens högsta triumf: Polens tillintetgörelse. Under det Preussen hettes ämna bekämpa anarkien i Frankrike, planlade det jämte Ryssland dess upprätthållande i Polen samt i sammanhang härmed en andra delning af detta land, och här var det som Fredrik Vilhelm ämnade söka ersättning för sitt deltagande i det franska kriget; ja hans egentliga syfte med detta var till och med, att därigenom Österrike skulle förmås att medgifva en preussisk arrondering i Polen. Österrikes kompensation eller ersättning för den preussiska utvidgningen skulle åter blifva tillåtelse att få utbyta Belgien mot Bayern samt, om så behöfdes, eröfringar från Frankrike. Ej häller blef kriget något allmänt koalitionskrig. Katarina II i Ryssland hade alltid haft stora ord mot revolutionen och hade särskildt gynnat emigranterna, men hennes verkliga syfte med alt detta var blott, att de makter, hvilka med henne kunde vilja dela det polska rofvet, skulle invecklas i ett annat företag, som dessutom på annat håll kunde bereda dem ersättning; nu hade detta skett, och naturligtvis aktade hon sig väl att binda sina händer genom deltagande i kriget. Omedelbart före dettas utbrott mördades Gustaf III, princip- och koalitionskrigets egentliga riddare (Mars 1792), hvaraf följde Sveriges neutralitet, och för Spanien åstadkoms det samma, i det den krigiske ministern Florida Blanca nu undanträngdes af den fredlige Aranda. Det tyska riket visade sig såsom vanligt politiskt oförmöget. Om dess småfurstar också ej lyssnade till Dumouriez’ lockelser, sökte de dock i allmänhet undandraga sig alla bördor för kriget.
Huru begränsad den krigslåga sålunda än var, som nu utbrutit, skulle den dock, i följd af den inre motsatsen mellan revolutionen och det gamla Europa, komma att upptända en förhärjande verldsbrand. Man kan då fråga, om ej kriget i
Källa: Project Runeberg ·