Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

upptog åter de hemliga underhandlingarna om ett förbund med England, försökte ännu en gång genom sådana vinna Preussen och gjorde ett dylikt försök med Sardinien, ja med själfva det tyska riket, i det han genom hemliga agenter lofvade att ej förlägga kriget till Rhen samt smickrade småfurstarnes själfständighetsbegär. Det österrikiska krigets utbrott ville han åter påskynda och aflät därför till Wien den 27 Mars ett ultimatum, som ålade Österrike att före den 15 April tillfredsställa Frankrikes fordringar. Detta mål förfelade han ej. Frans, Österrikes nye regent, var mindre betänksam än sin fader, och dessutom var det knappast möjligt att falla undan för en dylik utmaning. Den österrikiska regeringen svarade blott, att den höll fast vid sina förra förklaringar. Då förmådde Dumouriez Ludvig att den 20 April infinna sig i nationalförsamlingen och föreslå kriget mot Österrike. Det oaktadt sökte högern ännu afråda, men girondisterne ryckte församlingen med sig. Diskussionens sista ord var ett utrop af Merlin: »Vi böra förklara konungarna krig och folken fred», hvarpå förslaget s. d. antogs. Marie-Antoinette var ej sen att till Mercy förråda hvad hon lyckats uppsnappa af Dumouriez’ krigsplan.

I sina försök att isolera Österrike hade Dumouriez däremot ej samma framgång. Hans hopp att kunna vinna bundsförvandter genom att hålla kriget inom den traditionella statskonstens gränser omintetgjordes genom hans revolutionära vänners fanatism. Europas hof kunde ej gerna förbinda sig med en stat, där de öppet smädades och den revolutionära propagandans fana utvecklades. England förblef neutralt, men afböjde hvarje närmande. Konungen af Sardinien afvisade skymfligt det sändebud, som Dumouriez sändt honom, och framkallade därigenom en fransk krigsförklaring, och Preussen lyssnade ej häller till hans lockelser, utan förklarade sig ämna understödja sin bundsförvandt. Men om Europas hof af principiella skäl ej ville förbinda sig med Frankrike, bör man därför ej tro, att Österrike och Preussen ämnade föra ett principkrig. Från första stund som Fredrik Wilhelm börjat visa en krigisk stämning, hade han förklarat, att, om han inlät sig på något företag mot revolutionen, ville han hafva