Sida 394
1. Girondens fall
han själf första platsen bland Paris 24 deputerade, och Danton, Collot d’Herbois, Manuel och Billaud-Varennes de närmast följande. Bland de valde märkas vidare Camille Desmoulins, Fabre d’Eglantine, Legendre och David, lika stor som målare som föraktlig som människa. Ja mördareligans chefer Sergent och Panis samt själfva Marat blefvo valda, den sistnämde dock ej utan motstånd, och den nye diktatorn visade redan benägenhet för nepotism, i det han till representant för Paris lät utvälja sin yngre i Arras bosatte bror Augustin Robespierre. Sist valdes (den 19 Sept.) hertigen af Orléans; för att göra sig möjlig och värdig hade han ett par dagar förut på order af kommunalstyrelsen måst förändra sitt namn till Égalité (jämlikhet). Endast en af de valda hyste moderata åsigter, Dussaulx, som slöt sig till gironden. Vid valen i landsorten erhöll emellertid detta parti en lysande upprättelse, och mera undantagsvis valdes där den parisiska anarkiens koryféer, t. ex. Tallien, M. J. Chénier, L. Bourdon, hans namne L. F. Bourdon (de l’Oise) och Hérault de Séchelles. In alles inträdde 181 (enligt andra 192) af den lagstiftande och 77 af den konstituerande församlingens medlemmar i konventet. Äfven i detta utgjorde legisterne den största yrkesklassen. Tvänne utländingar, som den lagstiftande församlingen (d. 26 Aug.) hedrat med fransk medborgarerätt: Anacharsis Clootz och den engelsk-amerikanske filosofen Thomas Paine fingo äfven där plats.
Partigrupperingen inom den nyvalda folkrepresentationen
Källa: Project Runeberg ·