Sida 395
1. Girondens fall
visar bäst, att, om landet också böjt sig för eller gillat d. 10 Aug., det dock ej godkänt Septembermorden. Icke hundra af dess 749 medlemmar voro af princip skräckmän. Det parti de bildade kallades äfven här berget, och dit slöto sig nästan samtliga Paris’ representanter och — åtminstone till sist — alla, hvilka vi lärt känna såsom medlemmar af den lagstiftande församlingens »berg». Men då detta endast utgjort en del af venstern, omfattade konventets »berg» hela denna sida, ty girondisterna togo nu sin plats till höger. Sålunda skulle de upptaga feuillanternas mantel — icke så att de liksom de voro monarkister, ty de hade tvärtom nu fullständigt deciderat sig för republiken, utan så, att de, ehuru under en annan form, skulle kämpa för hvad som var feuillantismens egentliga mål: den verkliga frihetens skyddande mot pöbeldespotism och skräckvälde. Hvad som åstadkommit denna deras »omvändelse» var upptäckten, att deras drömda dygderepublik i verkligheten kunde blifva en Septembermordens blodsorgie, hvars hela skändlighet de vid närmare besinning fullt insågo, och härvid fingo de i synnerhet syn för den verkligheten, att parispöbeln och dess ledare ville tillrycka sig en ständig diktatur öfver hela landet. Septembermördarnes bestraffning och Paris’ nedbringande till en ställning, som motsvarade dess storlek, var därför det närmaste målet för deras sträfvanden. Med denna vändning i deras politik följde äfven deras utträde ur jakobinerklubben, hvarifrån de dels frivilligt drogo sig tillbaka, dels formligt uteslötos (såsom Brissot’ d. 10 Okt.). Detta ryktbara sällskap hade alltid gått i spetsen för det radikala omstörtningsarbetet — detta är dess ständigt utmärkande egenskap — men liksom vissa skadedjur hade det undergått en mängd »förvandlingar», beroende af att det tagit sin yttre form af de män, som vid hvarje särskild tidpunkt ledde den revolutionära rörelsen. Nu efter skilsmessan från girondisterna framstod dess innersta väsen fullt utbildadt
Källa: Project Runeberg ·