Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 400
Originalsida 400
Originalsida 400
Originalsida 401
400–401

Sida 400

1. Girondens fall

understöd hos hans partivänner. Bland annat kom han härvid på samma tanke som Mirabeau, nämligen att genom literaturen söka leda den allmänna opinionen och inrättade för detta ändamål ett särskildt ämbetsverk (bureau d’esprit public).

Den 21 September öppnades konventet i Manègesalen, där det sedan höll sina sammankomster till den 10 Maj 1793, då det inflyttade i en förut till teater använd sal i Tuilerierna (la salle des machines). Liksom sina båda föregångare öfvertog det genast genom sina utskott själft en betydlig del af den verkställande makten, ehuru denna skulle hetas tillhöra ministären.

Redan samma dag konventet öppnades, beslöt det konungadömets afskaffande. Förslaget motiverades af biskop Grégoire bland annat därmed, att »inga dynastier någonsin varit annat än glupska racer, som blott lefva af människokött». Dagen därpå anbefaldes, att alla förvaltningsmyndigheter och domstolar skulle genom nya val republikaniseras. Det var att ytterligare minska deras själfständighet och i och med det samma deras förmåga att uppfylla sin bestämmelse, och måttet rågades, då nu valbarheten till domare utsträcktes äfven till icke jurister. Samma dag beslöts äfven införandet af en ny tidräkning med republikens proklamerande såsom utgångspunkt.

Beslutet om konungadömet hade fattats enhälligt, men omedelbart därefter utbröt partifejden i full låga, i det gironden började sitt anfall mot de parisiska anarkisterna och berget, hvilket sympatiserade med dessa och, som vi veta, äfven

Källa: Project Runeberg ·