Sida 410
1. Girondens fall
Sept.), fick denne blott vid måltiderna råka sin familj. Den 11 Dec. instäldes han för konventets skrank. »Ludvig», yttrade dagens president Barère, »den franska nationen anklagar er», hvarpå han tillät honom att sittande få del af de 21:s anklagelseskrift. Den kraftige Karl I af England hade i en liknande belägenhet inskränkt sig till att bestrida domstolens kompetens, Ludvig böjde sig för sitt öde; han besvarade fogligt de framstälda frågorna och anklagelserna, och sedan förhöret slutat, begärde han en advokat. Berget satte sig med raseri däremot, men på yrkande af Pétion blef hans begäran beviljad. Då han återkom till Tempeltornet, fick han mottaga det förkrossande budskapet, att han alldeles skulle skiljas från sin familj. Den 15 utverkade dock Lecointre af konventet, att detta barbariska påbud af kommunalrådet skulle upphäfvas, men han förmåddes af de öfriga montagnarderna att taga till baka sitt yrkande, hvarefter konventet medgaf att Ludvig skulle få råka sina barn, dock mot vilkor att de under rättegången skildes från modern och fastern. Då afstod Ludvig äfven från denna tröst, och endast en trogen kammartjänare Cléry stannade hos honom. Till sin hjälp vid rättegången begärde Ludvig Target eller Tronchet eller hälst båda. Den förre afböjde förtroendet, men den senare mottog det, och Malesherbes skyndade att af konventet utbedja sig »äran att få försvara den, som varit hans herre». Det bifölls, och Ludvig mottog med tacksamhet anbudet, hvarefter de båda försvararne utverkade tillåtelse att till sitt biträde erhålla en yngre advokat de Sèze.
Bland domarne framträdde småningom trenne meningsriktningar. I gironden och centern funnos verkligen åtskilliga, hvilka lyckats bevara sitt rättsmedvetande oförvilladt,
Källa: Project Runeberg ·