Sida 411
1. Girondens fall
och dessa önskade, att konventet helt enkelt skulle landsförvisa konungen. Girondens flertal ville åter, att konventet skulle fälla en ordentlig dom, och tänkte sig nog därvid, att denna skulle lyda på dödsstraff, men domen ville man sedan underkasta en allmän folkomröstning, och härigenom hoppades åtminstone många, att konungens lif skulle kunna räddas, utan att de behöfde kompromettera sin republikanism. Berget slutligen delade den första gruppens åsigt, att konventet borde hafva afgörandet helt och hållet i sin hand, men för att döda. Under förhandlingarnas lopp blef det emellertid alt mera klart, att frågan om konungens öde blott var ett moment i striden mellan gironden och berget. Ej blott den jakobinska pöbeln utan ock de arbetareskaror, som tidtals lystrade till de revolutionära slagorden, men hvilkas ifver Septembermorden nu en tid afkylt, läto sig nämligen intalas, att konungens död var nödvändig för revolutionens räddning; ja, då nöden, anarkiens oundvikliga följeslagerska, äfven denna vinter uppenbarade sig i Paris, inbillade agitatorerna de lättrogna, att konungen var skulden härtill, och lyckades härigenom hos folkmassan uppväcka en hatfull fanatism, som endast kunde tillfredsställas med den olycklige monarkens blod. Så hemföll ånyo, just genom frågan om konungens dom, hufvudstaden under agitatorernas välde, och då detta var vilkoret för bergets och pariserdemagogernas seger, fingo sålunda girondisterne dyrt plikta för att de låtit denna fråga komma å bane. Deras motståndare förstodo också att rikta den nyväckta folkfanatismen direkt mot dem, i det de tolkade hvarje deras minsta försök att i fråga om konungens behandling föra mänsklighetens och rättvisans talan såsom bevis på sympati för revolutionens fiender, ja såsom rojalism. I synnerhet blefvo sektionsförsamlingarna härdar för den återuppvaknande anarkiska despotismen, och agitatorerna skydde ej ens öppet våld för att i dem befästa sitt välde.
Girondisterne beredde sig äfven till strid, men med vanlig opraktiskhet och halfhet. För att få tillfälle att på fienden återkasta misstanken för rojalism, läto de Buzot den 16 Dec. föreslå, att alla slägtingar till fångarne i Tempeltornet och således äfven bergets skyddsling hertigen af Orléans skulle
Källa: Project Runeberg ·