Sida 412
1. Girondens fall
landsförvisas. Jakobinerne förstodo att undgå försåtet genom att göra frågan till en principfråga om folkrepresentanternas oafsättlighet; sektionerna förmåddes att petitionera mot girondens tilltag att kränka denna princip i Egalités person, och härigenom tvangs konventet att uppskjuta frågan till efter konungens dom; girondisterne hade blott lyckats ytterligare reta sina motståndare.
Den 9 Januari 1793 blef konventets utskott för den allmänna säkerhetens upprätthållande (le comité de sûreté générale) så ombildadt, att berget nästan helt och hållet uteslöts därifrån, men girondisterne vågade ej söka genomföra Gensonnés förslag (den 14), att polisuppsigten öfver Paris skulle öfverlemnas åt det samma. Nu hade ock deras skyddstrupper, de federerade, ankommit och desse voro verkligen till en början lifvade af de bästa afsigter, såsom visade sig då en deputation ur deras led den 13 Januari inför konventet dundrade mot Septembermördarne och andra anarkister, men deras patroner försummade att disciplinera dem och att skydda dem för agitatorernas förförelsekonster. Redan under de närmast följande dagarna lyckades därför jakobinerklubben och kommunalrådet »förbrödra» dem med det parisiska nationalgardets anarkiska element. I själfva verket befann sig sålunda konventet, när konungens öde skulle afgöras, i den fanatiserade pariserpöbelns våld.
Den 26 December 1792 hade Ludvig och hans rättegångsbiträden blifvit hörda af konventet. I sitt väl utförda försvarstal framhöll de Sèze med kraft, att rättegången stod i strid ej blott mot den oansvarighet, som nationen beviljat konungen, utan ock mot de i rättighetsförklaringen såsom heliga stadgade juridiska formerna. Ludvig själf inskränkte sig till att protestera mot en beskyllning hvaraf »hans hjärta var sönderslitet», nämligen att han velat utgjuta sina undersåtars blod.
Knapt hade han lemnat salen, förr än berget ville att man skulle skrida till domens afkunnande; det lyckades dock ej genomdrifva en så himmelsskriande oformlighet, och tillfälle gafs sålunda att med ledning af försvaret diskutera den anklagades öde.
Källa: Project Runeberg ·