Sida 430
1. Girondens fall
centern att i välfärdsutskottet blott insätta montagnarder såsom Danton, Lacroix och Robert Lindet eller med dem förbundna centermän såsom Barère och Cambon, och vid kommissariernas utseende följdes i allmänhet den grundsatsen att blott välja »konungamördare».
Men berget nöjde sig ej med att hafva undanträngt girondisterne från styrelsen; det ville nu äfven utstöta dem ur konventet, ja proskribera dem, och i detta syfte hetsades mot dem den parisiska anarkiens koppel; dettas förare lånade sig så mycket villigare härtill, som en efterräkning för Septemberdagarna alltid sväfvade öfver deras hufvud, så länge gironden ej var fullständigt störtad.
De förnämsta härdarna för den anarkiska agitationen voro jakobinerklubben, en klubb af parisiska elektorer, som första dagarna i April började hållas i det f. d. ärkebiskopliga palatset, samt kommunalrådet; detta hade vunnit ny styrka, sedan det (3 April) fått förstärka sig med dem, som nu utsetts att inträda i det ordinarie, men ännu ej till tjänstgöring färdiga rådet — i allmänhet ifriga anarkister, emedan deras val försiggått under konungens process. Den 8 April börjades anfallet af sektionen Mauconseil eller som den nu kallade sig Bonconseil, som, upptagande Robespierres anklagelse från den 3 April, petitionerade om de förnämsta girondisternas ställande inför rätta, och den 15 kommo Pache och Hébert i spetsen för en deputation, som i kommunalrådets och 35 sektioners namn till konventet frambar en proskriptionslista på 22 girondister. På samma gång sökte man vinna den fattigare befolkningen genom ekonomiska lockelser. Såsom ett universalmedel till nödens afhjälpande framstäldes förbud mot spanmålshandel och påbud om ett visst maximipris (maximum) för säd, och den 17 April frambar Lhuillier å departementalstyrelsens vägnar en petition härom. Genom dessa och likartade tilltag ökades upphetsningen inom konventet så, att förhandlingarna stundom hotade att öfvergå till formligt
Källa: Project Runeberg ·