Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 431
Originalsida 431
Originalsida 430
Originalsida 431
430–431

Sida 431

1. Girondens fall

slagsmål. Robespierre m. fl. montagnarder understödde öppet anklagelsepetitionerna; Marats fräckhet öfverskred alla gränser, och girondens talare, som sökte ej blott försvara sitt parti utan ock handelns frihet, öfverröstades med skrän af åhörareläktarnes alt vildare och vildare horder. Konventet gillade visserligen ej anklagelsepetitionerna, men lemnade dem onäpsta ja hedrade de petitionerande med att få öfvervara seanserna, och icke ens nu förmådde gironden visa enighet och beslutsamhet: förslag, som framstäldes om att proskriptionspetitionerna skulle underställas hela folket, att konventets suppleanter skulle sammankallas till Tours eller Bourges för att kunna bilda en ny riksförsamling, i händelse konventet själft våldfördes, eller att konventet skulle förflyttas till Versailles, lemnades utan understöd och fingo falla. Betecknande är, att partiet endast i en personlig fråga visade någon större kraft. Med anledning af en uppmaning att gripa till vapen mot konventet, hvilken jakobinerna under Marats presidium låtit utgå, blef denne nu verkligen försatt i anklagelsetillstånd (13 April). Men då konventet hade oförsigtigheten att hänvisa målet till revolutionstribunalet — det renaste uttrycket för hans idéer — blef utgången blott ett skymfligt nederlag för de moderate. Till en början hade Marat från sin källare trotsat häktningsdekretet, men inseende, att saken inför en sådan domstol ej skulle bli synnerligt farlig, instälde han sig slutligen frivilligt i fängelse, och den 24 April frikändes han under oändligt jubel af sina beundrare, hvilka i triumf förde honom till konventet. Dettas förödmjukelse nådde sin höjd, då det ej vågade neka triumftåget att defilera genom salen. Kort därefter (den 3 Maj) lät det äfven afrycka sig den ödesdigra lagen om maximum.

Ännu stodo dock ej anarkisterne vid målet. Förbittringen öfver den maratska skandalen jämte åtskilliga andra omständigheter framkallade i början af Maj ett kraftigt bakslag. Från departementen fick konventet mottaga uppmuntrande adresser, och i Paris väcktes borgerskapet ur sin sömn. Den närmaste anledningen härtill var, att kommunalrådet under förevändning att bilda en här mot Vendée företog sig att pressa den moderata ungdomen till krigstjänst och uttaga

Källa: Project Runeberg ·