Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

i handgripligheter, behöll han sin plats, blottade med skoningslös djärfhet anarkisternas dåd och slutade med att föreslå de revolutionära parisiska myndigheternas kasserande och de upproriskes ställande utom lagen. Konventet gaf emellertid deputationen företräde, men nöjde sig med att å nyo hänvisa saken till välfärdsutskottet. Detta tillfredsstälde dock ej de sammansvurne, och då deputationen lemnade salen, uppstod på läktarne ett fruktansvärdt larm, hvarunder hördes rop: »Till vapen!» Då förlorade centern all besinning; en medlem däraf begärde, att man skulle rädda sig genom att provisoriskt låta fängsla de anklagade, och majoriteten beslöt att välfärdsutskottet skulle genast afgifva sitt utlåtande. Då detta blef en uppmaning till de anklagade folkombuden att själfva suspendera sig, svek modet några såsom Isnard och Fauchet, och de skyndade att följa detta fega råd, som naturligtvis framförts af Barère, men Lanjuinais och Barboroux tillbakavisade det med manlig förtrytelse. Plötsligt hördes rop, att konventsledamöter af folkmassan och beväpnade hindrades att lemna salen. I själfva verket förhöll det sig så. Hanriot hade nu fullbordat sina tillrustningar, och konventet var formligt belägradt. Detta syntes till och med berget gå för långt, och när Barère nu föreslog, att konventet skulle för att pröfva, om det var fritt eller ej, begifva sig ut bland den beväpnade styrkan, lemnade folkombuden, anförda af presidenten Hérault de Séchelles, Tuilerierna. På Karusellplatsen mötte dem en fruktansvärd syn: omkring 80 000 man nationalgarde med 6 kanoner omgaf slottet och i spetsen därför var Hanriot. Visserligen kan med full säkerhet påstås, att den allra största delen af denna styrka, nästan hela den egentliga borgarebeväpningen, uppgående till en 75 000 man, var välsinnad, med Hanriot hade placerat dess bataljoner så långt bort, att de ej visste hvad som föregick; så kunde de ej hjälpa konventet, men gåfvo åt det tillämnade attentatet skenet af att vara gilladt af hela Paris. Närmast slottet hade han åter uppstält det besoldade till hvarje brott färdiga pöbelgardet.