Sida 447
2. Skräckväldet
Marsfältet med fäderneslandets altare, statyer och antika emblem, alt anordnadt af konventets festarrangör David; 8000 kommissarier från landets primärförsamlingar hade infunnit sig för att frambära dessas bifall till författningen och deltaga i festen. Konventet hade härmed fullgjort sitt egentliga uppdrag och borde därför hafva lemnat plats åt den »lagstiftande kåren», men nationen skulle nu få erfara, att författningen blott varit ett rogifvande medel. Visserligen förklarade sig konventet den 11 Aug. färdigt att afgå, men Robespierre uppträdde genast häremot hos jakobinerna, och slutligen förkunnade konventet den 10 Okt. 1793, att Frankrikes styrelse ända till freden skulle vara revolutionär, hvilket helt enkelt ville säga, att det franska folket tillsvidare fick undvara hela den i författningen utlofvade herrligheten och nöja sig med det stympade konventets diktatur.
Efter att hafva sett den s. k. federalistiska rörelsens allmänna förlopp, vilja vi något närmare betrakta den samma på dess förnämsta skådeplatser: Normandie med Bretagne samt södra Frankrike. De afvikna girondisterna begåfvo sig i allmänhet till de förstnämda provinserna. Ifrigast bland dem voro Buzot och Pétion. För den förre gälde det ej blott att bekämpa politiska motståndare, utan ock att befria sitt hjärtas dam, och den ifver han utvecklade var så stor, att jakobinerna betraktade honom såsom resningens egentlige chef och kallade honom »kung Buzot». För den senares fåfänga hade det plötsliga fallet från folkgunstens högsta tinnar varit för mycket, och hans raseri mot dem, som orsakat det, kände inga gränser. Buzot begaf sig först till sin hemort Evreux (i Normandie); från katedralens predikstol skildrade han med passionens kraft de parisiska anarkisternas brott och förmådde staden till resning. Därefter begaf han
Källa: Project Runeberg ·