Sida 448
2. Skräckväldet
sig till Caen, som var hufvudorten för den normandisk-bretagneska resningen, och där Barbaroux, Guadet, Louvet, Pétion m. fl. infunnit sig. Den 28 Juni upprättades här af ombud från båda landskapen en »centralförsamling för motstånd mot förtryck», och en armé om ett par tusen man bildades under befäl af kommendanten för kustförsvaret, general Wimpffen, som anslutit sig till resningen. Girondisterna ådagalade emellertid äfven nu samma brist på handlingskraft som vanligt. De öfvertogo ej ledningen af det hela, ja grepo ej ens själfva till vapen, utan inskränkte sig till att hålla tal och skrifva manifest. Det var då ej underligt, om äfven andra visade sig obeslutsamma. Arméen bestod till stor del af värfvadt folk, och då Wimpffen den 7 Juli i Caen höll en mönstring med nationalgardet för att skaffa förstärkning anmälde sig 17 frivilliga. Redan förut hade han afsändt största delen af sina trupper mot Paris under befäl af en grefve de Puisaye, och den 13 Juli mötte denne vid Pacy-sur-Eure en armé af nationalgardister och gendarmer från Paris. Vid första skotten grepo de värfvade »federalisterna» till flykten och ryckte med sig sina kamrater. Några kanonskott, som aflossats under reträtten, utöfvade emellertid samma verkan på den parisiska arméen, och båda härarne flydde åt hvar sitt håll, antagligen utan att hafva förlorat en enda man. Parisarne hejdade sig dock, och finnande vägen fri fortsatte de sitt tåg, hvarefter Normandie hastigt underkastade sig. Bretagne höll sig något längre och de flyktade girondisterna begåfvo sig då i allmänhet dit, men till början af Aug. hade konventet äfven här lyckats göra slut på motståndet.
Om Normandie ej förmådde skaffa girondisterne seger öfver sina motståndare, skulle det emellertid bereda dem hämd på den mest afskydde bland dessa. I Caen vistades då en 24 års flicka af adlig börd, Marie-Anne-Charlotte de Corday d’Armont, en ättling till sorgspelsförfattaren Corneille. Från
Källa: Project Runeberg ·