Sida 454
2. Skräckväldet
Äfven med afseende på den yttre politiken framträdde motsatsen. Dantons mål blef alt mer en ärofull fred, men hébertisterna accepterade Clootz’ kosmopolitiska fantasier, och det var därför för det dantonska välfärdsutskottet ett ödesdigert slag, att detta parti lyckades få inflytande inom ministären. Clavières och Lebruns efterträdare blefvo nämligen Destournelle och Desforges, båda storheter från stadshuset och den senare t. o. m. en af septembermännen. De torde dock i någon mån låtit sig ledas af Danton, men Beurnonvilles efterträdare såsom krigsminister: Bouchotte, var jämte sin förste sekreterare Vincent helt och hållet Héberts kreatur och trädde i Paches fotspår. Ett hufvudstycke i hébertisternas program var att äfven till krigshärarne utsträcka anarkien; dessa verldsbefriare, d. v. s. verldseröfrarne, arbetade systematiskt på att genom disciplinens upplösning förstöra jämväl de stridskrafter, som Frankrike behöfde för att kunna föra ett begränsadt krig. I Père Duchêne upphetsade Hébert oupphörligt soldaterna mot befälet, och Bouchotte har själf erkänt, att han på statsverkets bekostnad för 118 800 L. köpte nummer af denna tidning till utdelning inom lägren. Befälhafvarne för Frankrikes vigtigaste arméer voro vid denna tid Custine vid nordarméen, Beauharnais (kejsarinnan Josefines förste man) vid Rhenarméen och Biron i Vendée. De voro alla ifriga jakobiner, men på samma gång verkliga krigare, som höllo på militärisk ordning, och därför uppstod mellan dem och krigsministeriet ett krig på lif och död, hvarvid alt hvad hébertister hette naturligtvis tog det sistnämdas parti. I synnerhet visade sig det anarkiska ofoget förderfligt i Vendée. De bataljoner, som Santerre från Paris hitfört, bestodo till största delen af jakobinsk pöbel, och på samma gång de genom sin skändliga framfart i det olyckliga landet ytterligare stegrade böndernas förbittring, beredde de dem genom sin
Källa: Project Runeberg ·