Sida 465
2. Skräckväldet
Den 14 Oktober 1793 instäldes hon för domstolen, hvars president då var Herman. Hennes hår hade grånat och hennes drägt var sliten, men hennes hållning ädel och värdig. Fouquiers anklagelse innehöll sådana orimligheter, som att Österrike förde kriget med de millioner, hon gifvit det, och att fångenskapen efter flykten till Varennes var af henne aftalad med Lafayette för att möjliggöra deras hemliga öfverläggningar. Den kulminerade dock i beskyllningen, att hon förledt sin son till onaturliga utsväfningar. Pache, Chaumette, Hébert, Simon och målaren David hade förmått den åttaårige gossen att sätta sitt namn under en skrift, hvari både drottningen och prinsessan Elisabet anklagades härför, och Hébert frambar den inför domstolen. I allmänhet inskränkte drottningen sitt försvar till att neka och framhöll, att hon blott varit Ludvig XVI:s hustru och därför bort lyda honom, och på anklagelsen att hon styrt sin gemål, svarade hon: »det är stor skilnad mellan att tillråda en sak och att låta utföra den». Den hébertska skändligheten lemnade hon först obesvarad, men svarade slutligen på en jurymans interpellation: »Naturen förbjuder att besvara en sådan beskyllning mot en mor; jag vädjar till alla närvarande mödrar», och detta gjorde ett sådant intryck på åhörarne, att Robespierre sedan förargad utropade: »Den uslingen Hébert. Det fattades bara, att han i hennes sista ögonblick skulle skaffa henne denna triumf af allmänt deltagande». Utan att yttra ett ord mottog hon sin dödsdom (kl. 1/2 5 f. m. d. 16 Okt.). Återkommen till fängelset, skref hon till prinsessan Elisabet, att hon nyss blifvit dömd ej till en skymflig död, utan till att återförenas med hennes broder; att hon var lugn som man är, när samvetet är lugnt, men att hon var djupt olycklig öfver att nödgas lemna sina barn; hon tackade prinsessan för hennes uppoffrande kärlek, hälsade sin son, att han skulle minnas fadrens förmaning att ej hämnas, bad prinsessan förlåta gossen den sorg, som man genom honom tillfogat henne, bad för egen del både Gud och människor om tillgift för sina fel och de lidanden, hon kunnat tillfoga någon, samt tillsade alla sina fiender
Källa: Project Runeberg ·