Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 489
Originalsida 489
Originalsida 488
Originalsida 489
488–489

Sida 489

2. Skräckväldet

och Lucile Desmoulins lycklig att få återförenas med sin »älskade Camille».

Efter det hébertska och dantonska partiets fall fans ej mer någon motvigt mot regeringsutskotten, och dessa nöjde sig ej längre med att vara en stark regering, utan åvägabragte en maktkoncentrering, hvartill historien ej lätt kan uppvisa ett motstycke. Det genom hébertisternas nederlag nästan upplösta kommunalrådet lät Robespierre välfärdsutskottet med förbigående af sektionerna komplettera med hans kreatur, bl. a Coffinhal. I stället för den häktade Pache gjorde han Fouquiers substitut Fleuriot till mär, och Chaumette fick till efterträdare såsom nationalagent jurymannen i tribunalet Payan. Revolutionsarméen upplöstes och nationalgardet beherskade Robespierre genom Hanriot. På detta sätt bragtes Paris fullständigt under utskottens välde; inom riksförvaltningen åter befriade de sig från sin enda återstående rival: ministerrådet, hvilket den 1 April ersattes med 12 helt och hållet osjälfständiga »kommissioner», och konventskommissarierna stäldes nu (29 Maj) i strängare beroende af välfärdsutskottet än förut. Bland de nya ministrarne eller »kommissarierna», såsom de hädanefter blott skulle kallas, märkes Herman, som för sin tjänstvillighet senast under den dantonska processen belönades med justitieportföljen. Äfven den revolutionära rättskipningen centraliserades, därigenom att det af utskotten beroende revolutionstribunalet i Paris ensamt tillerkändes rätt att döma »konspiratörer» (16 April).

Konventets förnedring nådde nu sin höjd. Dessa folkrepresentanter, som hettes vara beklädda med folkviljans allmakt, voro i själfva verket de eländigaste af alla slafvar, utan annat mål för sin ärelystnad än att få — lefva. Skräcken hade nu äfven hunnit berget. Något stöd mot utskotten hade dettas medlemmar ej att påräkna af slätten, som tvärtom med skadeglädje såg sina hittillsvarande förtryckare få lemna bidrag till dödsskörden, och sålunda försattes montagnarderne i den fatalaste mellanhand. Till hvilket parti folkrepresentanterna än hörde, visste de sig ständigt bevakade af

Källa: Project Runeberg ·