Sida 501
2. Skräckväldet
länge ryggat tillbaka för ett öppet anfall på sina fiender, om ej underrättelserna från krigsskådeplatsen drifvit honom framåt. Han hade alltid med afseende på kriget visat sig misströstande, men alla hans olycksprofetior kommo på skam, då general Jourdan den 26 Juni vann segern vid Fleurus, hvilken medförde hela Belgiens återeröfring. Härigenom stärktes hans motparti inom välfärdsutskottet, särskildt Carnot, och Barère retade honom ej litet genom sina högtrafvande segerrapporter till konventet — Barères »carmagnoler», som man kallade dem. Hans ständiga fruktan att se sin ära undanskymmas af krigets lagrar stegrades nu nästan till monomani. Och ej nog härmed: de friska segervindarna voro också det bästa medlet att skingra skräckväldets osunda dimmor, ty genom de glada budskapen höjdes folkets lifskraft, men det robespierreska tyranniet kunde ej bestå utan en allmän försoffning, och för de farhågor gentemot utlandet, som varit skräckväldets förevändning, fans ej mer någon plats. Det blef därför nödvändigt för honom att söka förskaffa en skyndsam och fullständig seger åt sitt system, men osäker som han var, så snart det kom till praktiska frågor, synes han icke ens nu haft detta fullt klart för sig själf. Hvad som föresväfvade honom var emellertid antagligen: fred med utlandet, konventets fullständiga förslafvande genom nya proskriptioner, befästandet af välfärdsutskottets allmakt, men med honom såsom dess erkända öfverhufvud, den rousseauska jämlikhetsstatens fullständiga realiserande medelst en järnhård centralisation och ett ordnadt skräckvälde samt slutligen honom själf såsom demokratiens andliga och verldsliga representant, ensam höjande sig öfver den allmänna nivån.
I samråd med sina trogna uppgjorde han proskriptionslistor, som skola hafva upptagit 30 konventsledamöter, och i jakobinerklubben sökte han genom förtäckta utfall förbereda sinnena på den nya proskriptionen. Bland konventets
Källa: Project Runeberg ·