Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 500
Originalsida 500
Originalsida 500
Originalsida 501
500–501

Sida 500

2. Skräckväldet

om Robespierre försummade utskotten, så »predikade» han i stället så mycket flitigare för jakobinerne. Men utom Robespierres popularitet funnos äfven andra svårigheter för hans bekämpande. Utan centerns bistånd var berget vanmäktigt, men de moderate, som hittills skymfats och förföljts af montagnarderne och sett Robespierre mot desse beskydda »de 73», kände sig föga hågade att gå bergets ärenden, fruktade icke utan skäl, att, om de väl komprometterat sig, jakobinernes husliga tvister skulle uppgöras — på deras bekostnad, och funno sin bästa politik i att låta sina fiender förgöra hvarandra. I själfva verket tillbakavisade de också upprepade gånger de förslag, som gjordes dem af konspiratörerne. Hvad åter angick Robespierres medregenter i välfärdsutskottet, tvekade äfven de och skulle hälst önskat en fredlig uppgörelse med Robespierre, emedan de befarade, att dennes störtande skulle kunna leda till en efterräkning med deras egna blodsdåd eller åtminstone till brytandet af utskottets allmakt. Säkerhetsutskottet visade däremot mera benägenhet för ett verkligt förbund med konspiratörerne, och härifrån utgick t. o. m., redan den 15 Juni (27 Prairial), det första öppna anfallet mot Robespierre. En gammal förryckt kvinna vid namn Katarina Théot uppträdde denna tid med anspråk på att stifta en ny religion, lät sig nämnas »Guds moder» och samlade omkring sig några svärmare, bland andra kartusianermunken Gerle, hvilken stod i förbindelse med Robespierre. Säkerhetsutskottet bemäktigade sig denna sak för att göra Robespierre misstänkt och förlöjliga hans nya religion, och Barère gaf det i hemlighet sitt understöd. Af honom och Vadier utarbetades en rapport, som den nämda dagen föredrogs för konventet, inom detta väckte mycken munterhet och föranledde hela sällskapets hänvisande till revolutionstribunalet. Ehuru Robespierre ej namngifvits, kände han dock slaget och nödgade välfärdsutskottet att förhindra rättegången.

Huru mycket Robespierre än irriterades genom detta och andra oppositionstecken, skulle han dock antagligen ännu

Källa: Project Runeberg ·