Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

sig en för alla föreskrifven förbindelse att lyda statens lagar. Sedan »de 73» inkommit i konventet, sökte de bereda upprättelse äfven åt de de öfverlefvande utom lagen stälda girondisterne. Några thermidorister, såsom Chénier, understödde dem häri, men i allmänhet ryggade dock partiet tillbaka för att på detta sätt bryta stafven öfver hela jakobinismen. Den parisiska ungdomen omfattade emellertid äfven ifrigt denna sak, liksom bestraffandet af »de stora brottslingarne», mot hvilka Lecointre fortsatte sina anfall, och omsider beslöt konventet den 2 Mars 1795, att Billaud, Collot, Barère samt Vadier skulle häktas, och den 8 återkallades Louvet, Lanjuinais, Isnard, Larivière jämte 13 deras olyckskamrater. Följande dagen afskaffades t. o. m. minnesfesten öfver den 31 Maj och beslöts åtal mot Bouchotte och Pache såsom upphofsmän till revolutionen af denna dag.

Inom intet område visade det sig svårare att reparera skräckväldets missgrepp än inom det ekonomiska. Trots rekvisitionerna, revolutionsarméens plundringsexpeditioner och maximum, eller rättare just i följd af detta vansinniga våldförande af näringslifvets grundprinciper hade tillförseln till Paris under själfva skräckväldet blifvit alt mindre och mindre, och sålunda hämnade sig det tyranni, som hufvudstaden utöfvade mot det öfriga landet, på dess egna innevånare. När Robespierres fall borttagit fruktan för guilotinen, störtade det konstlade systemet af sig själf tillsammans, och den 24 Dec. 1794 fann konventet sig föranledt att upphäfva hela maximilagstiftningen. Tvifvelsutan var detta enda medlet till räddning, men denna kom ej på en gång. Förtroendet, som är näringslifvets första grundvilkor, var alt för djupt skakadt, och därför åstadkom den plötsliga öfvergången från tvång till frihet till en början blott en ytterligare stegring af nöden. Till denna bidrog äfven assignaternas fall. Skräckväldet hade jämväl gifvit missbruket med dem jättelika dimensioner. Under det samma (Juni 1793—Juni 1794) skapades assignater för öfver fem milliarder, d. v. s. mer än under hela den föregående tiden. Också hade kursen, trots guilotinen, den