Sida 515
3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)
9 Thermidor sjunkit till 34 procent i det enskilda lifvet, under det man i det offentliga måste mottaga assignaterna för namnvärdet. Efter den 9 Thermidor blef regeringen ännu mer än förr hänvisad till assignaterna såsom förnämsta finansresurs, ty nu afstod man från rekvisitionerna, och sedan välfärdsutskottets allmakt brutits, skedde en återgång till den gamla slappheten inom förvaltningen, och de ordinära skatterna inflöto mindre än någonsin. Också steg under konventets sista år (Augusti 1794—Oktober 1795) summan af cirkulerande assignater till 20 milliarder, och samtidigt minskades deras hypotek, då man nu åt de afrättades familjer återgaf deras konfiskerade gods. Hypoteket för de 20 milliarderna uppgick i själfva verket ej till 2 milliarder! Konventet var också alldeles rådlöst. Alla dess försök att afhjälpa det onda visade sig fåfänga eller förvärrade ställningen. Assignaterna sjönko med så svindlande fart, att vid konventets upplösning nära 130 L. i sådana motsvarade 1 L. i klingande mynt. Dyrt fick nu pariserbefolkningen umgälla sin andel i jakobinismens seger. Hundratusenden ledo hungersnödens kval; den enda utvägen att hindra hela stadens uthungrande var, att regeringen lät utdela lifsförnödenheter, och ändock får man räkna antalet af de ihjälsvälta till tusenden. Att missnöjet under sådana förhållanden var stort, är ej att undra på. Hvad hälst, som kunnat medföra en ändring, skulle mottagits med hänförelse, och hade rojalismen haft att erbjuda en duglig ledning, skulle säkerligen en resning i monarkisk anda kunnat utbryta. Nu sökte i stället skräckväldets anhängare inom konventet begagna missnöjet för att återvinna makten, och åtskilliga thermidorister, såsom Lecointre och Thuriot, slöto sig till dem af fruktan, att den reaktion, de själfva varit med om att sätta i gång, skulle växa dem öfver hufvudet.
En förordning af välfärdsutskottet (den 31 Mars), hvilken inskränkte lifsmedelsutdelningarna till i staden bofasta och dref den lösa arbetarebefolkningen till förtviflan, blef den tändande gnistan. Följande dag (den 12 Germinal) hemsöktes konventet af en masspetition, som ropade på bröd, tillämpning af 1793 års konstitution och de fångna »patrioternas» frigifning, och den yttersta venstern sökte under den
Källa: Project Runeberg ·