Read Runeberg

Den franska revolutionen. Dess orsaker och inre historia (1789-1799)

Originalsida 530
Originalsida 530
Originalsida 530
Originalsida 531
530–531

Sida 530

3. Den fria författningens undergång (Konventets afslutning och Direktoriet)

med en större makt än konungarne någonsin innehaft före revolutionen» — ty deras hade motvägts af privilegier och häfd — förmådde det dock ej åstadkomma en kraftig regering. Om också statsbankrutten, tvångslån och krigskontributioner gåfvo någon lättnad, och om också Paris i ökad tillförsel nu började skörda frukten af maximilagarnes upphäfvande, så fortfor dock förvirringen i finanser och förvaltning. Den nya despotismen visade sig verksam till förtryck, men ej till ordningens upprättande, och skolor och andra kulturanstalter fingo i följd häraf fortfarande ligga i lägervall. De maktegande själfva saknade alla grundsatser. De voro »ett kotteri af konungamördare», som i republiken sågo sin säkerhet eller ett medel till makt och njutning, men annars frågade föga därefter; och hatade och föraktade af nationen, hade de intet annat medel att behålla sitt välde än — nya statskupper.

Efter den 18 Fructidor hade massan af befolkningen missmodig dragit sig ifrån det offentliga lifvet. Härigenom gafs luft åt den lilla återstod af principtrogna jakobiner, som ännu fans, åt dem, som icke voro nöjda med att regeringen blott till sin egen nytta undertryckte folkmeningen, utan önskade ett nytt allmänt pöbelvälde, och vid valen 1798 vunno de betydliga framgångar. Då ingrep regeringen åter våldsamt och lät den lagstiftande kåren den 11 Maj (22 Floréal) kassera mer än 60 val, som utfallit i jakobinsk anda, och i stället förklara de moderata minoriteternas kandidater för lagligt valda. Följande år (1799) utföllo valen på samma sätt. Direktoriet skulle gerna förnyat förfaringssättet från föregående året, men det beherskade ej längre den lagstiftande kåren, inom hvilken hatet mot det samma åstadkommit en koalition mellan de moderata och jakobinerna, och förhållandena inom arméen voro ej häller sådana, att en militärisk statskupp kunde af regeringen försökas. I stället genomfördes nu en parlamentarisk statskupp af den lagstiftande kåren, i det representanterna för Fructidor- och Floréal-politiken inom direktoriet: Treilhard, Merlin de Douai och

Källa: Project Runeberg ·