Sida 82
3. Reformförsök
hafva bevarats från fruktansvärda olyckor. Att något dylikt äfven ingick i Turgots plan, kan man sluta däraf, att en med honom nära förbunden tjänsteman i finansministeriet vid namn Boncerf genom en broschyr sökte öfvertyga seignörerna om nyttan af de feodala rättigheternas aflösning, samt däraf att Turgot gjorde sitt bästa för att skydda författaren mot parlamentets förbittring. Själf har emellertid ej Turgot bragt denna fråga på dagordningen. Den reform, åt hvilken han efter genomdrifvandet af de ofvannämda lagarna ämnade närmast egna sina krafter, var en ombildning af Frankrikes förvaltning, syftande på att i denna införa själfstyrelsens princip.
För detta ändamål ville han, att i hvarje landtkommun och hvarje stad skulle finnas en församling (municipalité), dock blott sammansatt af fastighetsegare, och detta så att endast de, hvilkas jord eller feodala rättigheter gåfvo en viss inkomst eller hade ett visst taxeringsvärde, skulle däri vara själfskrifna medlemmar. De mindre jordegarne skulle åter i mån af sin jords värde utse representanter, och inom församlingen skulle värdet af hvarje deltagares röst beräknas efter den förmögenhet den representerade. Dessa primärförsamlingar, hvilka på landet beräknades skola komma att bestå af högst 10 personer, skulle ega att utse ombud till församlingar för större områden. Dessa åter skulle välja en provinsförsamling af högst 30 personer, och hvarje provinsförsamling skulle utse en deputerad till en för hela riket gemensam församling (la grand municipalité, municipalité royale eller municipalité générale du royaume).
Alla dessa församlingar skulle, hvar och en inom sitt område, fördela skatterna, medverka vid deras uppbörd, sörja för fattigvård och allmänna arbeten o. s. v., men de skulle ej ega någon som hälst befogenhet att motsätta sig den kungliga lagstiftningen.
Det är möjligt att denna organisation, särskildt i förening med de garantier för den personliga friheten och arbetets
Källa: Project Runeberg ·