Sida 84
3. Reformförsök
delat den ekonomistiska skolans obenägenhet för och misstro mot den konstitutionella friheten.
Slutligen återfinnes äfven ekonomistens tro på upplysningens underbara kraft i det förslag om en skolreform, som Turgot satte i spetsen för sin organisationsplan och genom hvilket han tog på sitt ansvar att nationen inom 10 år skulle ända till oigenkänlighet kunna omskapas.
Huruvida Ludvig skulle kunnat förmås att gå in på denna plan, må lemnas därhän. När den memoar, hvarigenom Dupont de Nemours gifvit form åt Turgots idéer därom, förevisades för honom, gjorde han skriftliga anmärkningar, som ej synas tyda på synnerlig benägenhet därför; en nyare historieskrifvare anser dock, att om Turgot 1775, då förslaget utarbetades, följt sin första afsigt att genast söka genomdrifva det samma i stället för att, såsom skedde, uppskjuta dess genomförande till slutet af år 1776, skulle han icke blott hafva lyckats vinna konungens bifall, utan äfven i de nya församlingarna erhållit ett kraftigt stöd för sina andra reformer. Onekligen såg det också ut, som om konungen till en början förstått att uppskatta sin store minister och varit benägen att understödja honom. När frågan om vägdagsverkena ännu var under debatt (således i början af år 1776) hade man t. o. m. hört honom yttra, att han och Turgot voro de ende som älskade folket. Hans karaktärssvaghet var dock alt för stor för att han länge skulle undgå att taga intryck af de privilegierades förbittrade motstånd, i synnerhet som det i hemlighet understöddes af Maurepas, för hvilken Turgot snart blef förhatlig ej blott såsom reformator, utan ock såsom en befarad medtäflare, och sålunda undergräfdes småningom hans förtroende både till ministern och dennes planer.
Hvad som bidrog till att försvaga Turgots ställning var äfven att en man, på hvars hjälp han förnämligast räknat, alt för snart tog sin hand ifrån plogen.
Källa: Project Runeberg ·