Sida 10
4. Sedolärande berättelser
och pekade på sina byxor, som nu sågo allt annat än vackra ut.
— Har baljan verkligen gjort det? frågade den äldre mannen med en djupsinnig min.
— Ja, det har hon!
— Nej, sade den äldre mannen med ett allvarsamt leende — ser du, hon stänker ju icke ner mig, fastän jag står lika nära henne som du. Ser du, mitt barn, baljan lian icke —- —
I detsamma rusade en hund förbi och stötte till baljan, så att hon föll omkull, öfvergöt den vise mannens byxor med smutsigt vatten och krossade fullkomligt en af hans stortår.
■— Den satans baljan! skrek den äldre mannen, hoppande på ett ben, röd i ansigtet af smärta och vrede.
Då log den lilla Frans.
Moral: Onödig visdom slcall man spara,
Tills man råkar sjelf i fara.
III. Den flitige gossen.
Den åttaårige Jöns var den bäste i hela skolan och älskades derför mycket, om också icke af sina kamrater, så åtminstone af sin gode lärare. Han var ett tidigt ut-veckladt barn: vid sex års ålder kunde han uppräkna alla sjelf l juden och sex af medljuden, vid sju års ålder kände han alla ljuden. Nu var han åtta år och kände till mycket mera af det nyttiga vi få lära i skolan.
Hans fattige fader var en rå man, som icke älskade lärdom. Ofta ryckte han boken ur sin flitige sons händer och skickade honom ett ärende i byn. Häröfver grämde Jöns sig i tysthet och fälde många bittra tårar, då någon såg det.
Men en dag måste äfven hans hårde fader erkänna att boklig flit är ett nyttigt ting, såsom vi skola finna i det följande.
Jöns’ fader råkade nämligen i tvist med en vän vid ett tillfälle, då de utbytte tankar angående ett politiskt ämne. Slutligen utbrast Jöns’ faders vän: Nej, du vet inte ens, hvad pol’tik är! Ha!
Källa: Project Runeberg ·