Sida 9
4. Sedolärande berättelser
seder. Konrad sökte också alltid undfly allt umgänge med den elaka Janne.
— Kom, sade nu den stygga Janne, kom, så gå vi tillsammans bort och «nalla» päron. Skomakaren är rest till staden, så att ingen ser oss.
— Nej, svarade den lilla Konrad allvarligt, jag vill icke gå med dig och nalla päron i skomakarens trädgård.
— Hvarför inte det då? hånade den elaka Janne.
— Nej, ty min goda moder har förbjudit mig det, genmälde den ståndaktige lilla Konrad och fortsatte sin väg.
Kort derpå fick han höra ett skrik från skomakarens trädgård. Skomakaren hade oförmodadt kommit hem från den närbelägna staden och ertappat den elake Janne i päronträdet, samt straffade honom nu hårdt med spännremmen.
— Det var väl, att jag lydde min goda moder, tänkte den lilla Konrad, föll på knä och fälde tårar af tacksamhet för att han undgått frestelsen denna gång.
Derpå uppsteg han och kände sig betydligt styrkt i sin föresats, att icke alls tänka på skomakarens päron, utan att i stället gå och snatta plommon i skräddarens trädgård; ty han visste med säkerhet, att skräddaren för närvarande var borta för hela dagen i en by en och en half mil derifrån.
Moral: Den, som lyder, går det väl,
Afven om han plommon stjäl.
II. Den stygga baljan.
— Usch, den stygga baljan! utropade Frans, för-törnad öfver att i densamma hafva nedstänkt sina byxor. Usch, hvad den är förtretlig! sade han och började sparka den.
En äldre man, som i detsamma mycket lämpligt gick förbi, stannade, då han hörde detta. En annan man skulle kanske icke hafva stannat för så litet, men denne man gjorde det, ty han kände på sig, att här var tillfälle att uttala en vis lärdom.
— Hvadan bannar du baljan? sade han till den lille vredgade gossen.
— Se, så hon har stänkt ned mig! svarade Frans
Källa: Project Runeberg ·