Sida 31
A. Den äldre stenåldern
A. Den äldre stenåldern.
("Den oslipade flintans ålder.")
De geologiska bildningar, som äro närmast äldre än den period, till hvilken vi och vår djurverld höra, plägar man kalla de qvartära bildningarna. Då den af geologerna s. k. nutiden lättast mätes ej med år eller sekler, utan med årtusenden, kunna vi inse, huru aflägsen den qvartära periodens slut är. Hvilken tiderymd skiljer oss icke då från denna periods början, eller den närmast föregående, den s. k. tertiära periodens slut! Och dock har man under de senare åren börjat tala om menniskor i Europa redan under den tertiära perioden. Att de qvartära lagren innehålla otvetydiga spår af menniskor, derom äro numera alla vetenskapsmän ense. Denna upptäckt har emellertid först under de sista decennierna börjat att blifva allmänt erkänd. Det var nämligen icke möjligt att tänka sig menniskor på jorden under en så aflägsen period, så länge man var öfvertygad om, att endast 6,000 år förflutit sedan verldens skapelse.
Redan under förra århundradet hade man blifvit uppmärksam på några i Bayern och England gjorda fynd af menniskoben eller af menniskohand tilldanade flintor tillsammans med lemningar af okända djur, tillhörande en förgången tid. Och år 1823 fann en fransk geolog, Aimé Boué, menniskoben i Rhen-dalens qvartära lager. Dylika fynd gjordes snart i allt större antal. Ar 1833 fann den belgiske geologen Schmerling, vid undersökning af två grottor i sitt fädernesland, hufvudskålar af menniskor tillsammans med ben af noshörningar, elefanter, hyänor m. fl. nu i dessa trakter för längesedan utdöda djur. Han utgaf ett förträffligt och nu mycket beundradt arbete om sina mödosamma forskningar; men ingen af de lärde ville då ännu lyssna till hans åsigt om menniskoslägtets höga ålder. Samma öde drabbade i början äfven fransmannen Boucher de Perthes, som begynte sina undersökningar i Somme-flodens grus-aflagringar under förra hälften af 1840-talet -- således kort efter det Nilsson börjat sina forskningar i vår stenålder. Äfven då Boucher de Perthes några år senare, i sitt år 1847 utgifna arbete "Antiquités celtiques et antédiluviennes", redogjorde för och afbildade sina fynd, vann hans anhängares antal föga tillvext. Det var först sedan de tre utmärkte engelske vetenskapsmännen Falkoner, Prestwich och Evans i slutet af 1850-talet på ort och ställe tagit kännedom
Källa: Project Runeberg ·
