Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

VÅR ODLINGS FRAMTID. 3

detta innebär, att domslutet öf^er nutiden tillkonuner en följande tid; den afgörande synpunkten är alltid framtidens.

Å andra sidan förhåller det sig imellertid så, att då hvarje epok inom den menskliga utvecklingen bar sin särskilda uppgift att lösa, så har den i följd deraf äfven sin egen andliga signatur, som med ingen annans kan förblandas. En åtminstone till sina allmänna grunddrag riktig uppfattning af samtidens lynne och sträfvanden måste då vara möjlig att ernå för hvar och en, som fördomsfritt pröfvande och samvetsgrannt urskiljande vinnlägger sig om att tyda den innevarande dagens tecken och lyssnar till dess ropande röster.

Hvilket är då det valspråk, tår samtid skrifvit på sin fana? Hvilken är den ledande tanke, som samlar till enhet tidens spridda sträfvanden genom att rikta dem alla mot ett gemensamt mål, hvars vinnande vår tid sålunda synes betrakta såsom den förnämsta bland sina' uppgifter? Det allmänna svaret på denna fråga skall tjena oss till ledning, då vi sedermera gå att undersöka huru det moderna odlingsarbetets problemer gestalta sig med särskildt afseende på förhållandena inom vårt eget fädernesland, och hvilken lösning af den innevarande tidens uppgifter sålunda hos oss är af behofvet påkallad.

Bedan en flygtig blick på tidsfenomenemas utansida har ofta nog varit tillräcklig för att hos mången befästa den öfvertygelsen, att den närvarande tiden är företrädesvis en de negativa tendensemas, en den ofruktbara förstörelselustans tidsålder. Men genom att ensidigt fasta sig. vid företeelserna på den upprörda jrtan hafva de som så döma . kommit att förbise arten af de krafter, som arbeta på djupet. Mycket är det visserligen, vår tid icke vill vidkännas såsom sitt eget; men merendels beror den styrka, hvarmed negationerna i våra dagar framträda, på ett djupt kändt behof att få börja ett positivt, ett uppbyggande arbete, hvilket måste förberedas genom ett nedrifvande. SkaJl det nya fästet kunna uppföras, måste platsen först rödjas ren från den gamla byggnadens ruiner.

Ingen mening kan sålunda vara i^iera omotiverad än den, att samtidens polemiska hållning mot så mycket af det sedan ålder bestående skulle, såsom »den förflutna tidens lofprisare» vilja låta påskina, ytterst hafva sin grund i ett klandervärdt omstörtningsbegär. .Den är fastmer att fatta såsom ett uttryck af det allvar, hvarmed denna samtid, trött vid att tvifla som vid att förstöra, söker åt sitt ideella lifsinnehåU vinna nya, detsamma troget uttryckande former. Fömekelsens och omstörtningens dagar ligga bakom oss; granskningens och ombildningens hafva trädt i deras ställe. »Negativ» och »destruktiv» är nutiden till sina innersta syften ej, men väl kritisk och reformatorisk.

Högre klarhet öfver sin verld och ökad frihet i verksamheten inom densamma — detta är hvad vår tid kan anses åsyfta genom den i