Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

10 VÅR ODLINGS FRAMTID.

intressenas, de andligas såväl som de materiellas, solidaritet, hvilka gifva uthållighet och kraft åt framåtskridandets arbete i nutiden.

Den nya och nyaste tidens, »den moderna verldsåskådningens» uppfordran till den enskilde — så sammanfatta vi . det ofvan sagda — går in i en dubbel riktning. En utåtdrifvande kraft, som för individen blir en äggelse till att lösgöra sig från hvarje endast på artificiel väg uppkommet centrum, finner sin komplettering i en inåtförande, i den tidsströmning, som leder de frigjorda individerna att sjelfmant söka en gruppering kring naturliga och fömuftsenliga medelpunkter. Värnandet om den personliga sjelfständigheten å ena sidan, å andra sidan de enskildes sammanslutning till ett fast organiseradt helt, der hvarje medlem kommer till sin rätt och intet väsentligt går förloradt — dessa sträfvanden i förening synas bestämma nutideift andliga pulsslag.

Har denna tidsriktning sin historiska förutsättning och grund i kristendomen, då synes vårt odlingsarbetes allmänna uppgift ej kunna vara någon annan än den, att låta det nutida kulturlifvet i alla dess former alltmera genomträngas och uppbäras af kristendomens anda. En klar insigt i den kristna verldsåskådningens grundtankar är alltså af behofvet påkallad för att afgöra, hvilket det rådande förhållandet är mellan nutidens hufvudsträfvanden och kristendomen.

tJndersöka vi, hvari det åskådningssätt egentligen består, som måste anses utgöra det för kristendomen egendomliga, så finna vi detsamma vara nedlagdt i de trenné utsagor, hvilka man ej utan skäl sammanfattat under benämningen »kristendomens program», alldenstund i dem blifvit utpräglade sjelfva grundåskådningame i den nya religionen, kärnan af »Kristi kristendom.» Frågorna om Guds och menniskans väsende samt om sättet att åvägabringa det rätta iÖrhällandet mellan henne och Gud hafva funnit sitt för alla tider giltiga svar i den af Kristus förkunnade läran: »Gud är vår fader; menniskoma äro alla Hans barn; föreningen med Gud vinna vi genom att verka för Hans rikes tillkomst på jorden.» Genom dessa af Kristus gjorda upptäckter — om det är tillåtet att här använda denna beteckning — kullkastas med ett slag alla den föregående tidens ofiillkomligare föreställningssätt rörande det religiösa lifvets angelägenheter. Icke såsom skulle de ifrågavarande sanningame ligga helt och hållet utom den förkristna verldens andliga synkrets; ett mer eller mindre dunkelt medvetande om desamma påträffa vi tvärtom mångenstädes såväl inom de hedniska religionerna som inom judendomen. Men det för kristendomen utmärkande är, att den uppfattning af förhållandet mellan Gud och menniskan, hvilken fått sitt karakteristiska uttryck i de stående be-