Sida 16
Vår odlings framtid
16 VÅR ODLINGS FEAMTID.
åter beträffar den verkligen religiösa tron, sådan densamma af Kristus beskiifves och fordras, så är denna tro beslägtad med och oskiljaktig från MrleJcen; kärleken förhåller sig till tron såsom det öfvervägande sedliga till det öfvervägande religiösa momentet uti den i sig ena och odelbara religiöst-sedliga processen. Deremot finnes inom det religiösa lifvets sfer, enligt Kristi skildring af densamma, alldeles ingen plats för ett begrepp sådant som det kyrkliga begreppet »rättrogenhet.» Bedömd efter den måttstock, Kristus sjelf angifvit, måste denna »rätttrogenhet», när den vill för sig taga i anspråk ett särskildt religiöst värde, hemfalla under samma förkastelsedom, som den Kristus uttryckligen afkunnat öfver den yttre verkheUgheten. Likasom de goda verkens lagiska rättfärdighet endast har namnet gemensamt med »den rättfärdighet, som inför Gud gäller», så är äfven likheten mellan den kyrkliga »rättrogenheten» och den sannt kristna tron, ej en större än den, hvilken, trots svalget, som skiljer dem åt, ännu kan forefinnas mellan karrikaturbilden och idealet.
Genom sjelfviskhetens, kärlekslöshetens öfvervinnande blir menniskan medlem af Guds rike; genom kärleksbudets hörsammande ställer hon sig till efterrättelse detta rikes grundlag: älska Gud och din nästa! Den oegennyttiga kärleken till alla, äfven till fienderna, har sitt religiösa motiv i kärleken till Gud med den derur följande åstundan att likna honom. Då Guds kärlek omfattar alla väsenden utan undantag, så måste ock bamaskapets äkta kännemärke utgöras af den obegränsade kärleken till andra. Genom denna kärlek sammanslutas menniskoma med hvarandra till enhet; barnen hos samma fader blifva bröder; alla bilda de tillsammans en enda stor hushållning, en Guds söners gemenskap. Ur samma kärleksanda härflyter äfven den ömsesidiga aktningen och erkännandet af den andres rätt samt alla de dygder, utan hvilka öfverhufvud ingen gemenskap menniskor emellan kan ega bestånd; sannfärdigheten, ödmjukheten, tjenstvilligheten, fridskärleken, fördragsamheten, försonligheten.
Men vidare ligger i det kristliga broderskapets idé innesluten (banken om en allas fullständiga jemlikhet Ingen får derfore göra anspråk på att upphöjas öfver de andra eller tillmäta sig sjelf en betydelse, som med denna jemlikhet ej låter sig förenas. Äfven olikheten i gåfvor och kallelse blir ej grund till någon särskild företrädesrättighet i Guds rike, utan medförer endast skyldigheten af olika tjenstförrättningar i och för det helas väl, såsom i synnerhet Paulus har utvecklat detta i bilden om kroppen och dess särskilda lemmar. — I enlighet härmed får ej heller något privilegieradt stånd finnas inom det kristliga samhället. All hierarkisk förhäfvelse är utesluten der, hvarest alla tillsammans skola bilda ett folk af prester; hvarje anspråk på att ensam fä vara den styrande råkar i strid med de konungsliga rättig-
Källa: Internet Archive ·