Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling

BERNHARD VON BESKOW 281

vändigt och berättigadt element, en personlighetens manifestation, som i sig ingen synd innebär. Men den rigtiga idén strandade, såsom så månget annat af nyromantikemas betydelsefulla uppslag, på den ensidiga tillämpningen, genom att man lät sedligheten, likasom religionen och samhället, omedelbart underordnas det sköna, att man lät känslan såsom sådan uppgå i fantasien, i stället för att blott upptaga produkten af känslans och sedlighetens sjelfständiga innehåll såsom stoff hos det sköna. Detta misstag var det, som öppnade vägen för stora förvillelser; men det utgick icke — hvilket man väl bör märka, om man sjelf skall kunna afgifva en rättvis dom — från någon osedlig tendens, enär det sköna och det sedliga i grunden icke kunna strida mot hvarandra. Det berodde på en spekulativ uppfattning af lifvets harmoni, visserligen ännu omogen, men dock, historiskt betraktad, innebärande rikare lifsfrön for framtiden, än det efter schellingianismen och nyromantiken följande hegelska systemet, hvilket Malmström sjelf omfattat, som krossade personligheten, likasom det skönas, det sedligas, det religiösas sjelfständighet under den abstrakta .tankens envåldsmakt. Nyromantikemas starka känsla af personlighetens betydelse förde dem visserligen äfven till rätt stora förvillelser, till ensidig subjektivism, i filosofien representerad af den sedligt höge Fichte, till förhäfning, till dyrkan af det egna jaget, om man så vill; men den historiska rättvisan fordrar på samma gång äfven det erkännandet, att de i idén uppfattade tillvaron djupare, än såväl den föregående ^som den efterföljande kulturperioden, hvilka båda två, ehuru från olika ståndpunkt, bemödat sig att draga ett svart streck öf^er mensklighetens medvetande om en personlig verldsande och personlig odödlighet, som våra dagar ånyo uppväckt ur gruset af förvuxna dogmer, ramlade filosofiska systemer och atomistisk empirism. Och det som förhjelpte nyromantikerna till denna högre, ehuru hos dem ännu icke fullt klara, ståndpunkt, var, märkvärdigt nog, just deras förherrskande estetiska lifsåsigt. Det skönas erkända sanning fordrar nämligen konseqvent en absolut form, evig gestalt hos personligheten. Dessutom göra Fryxell och Mahnström i rent estetiskt hänseende fosforistema orättvisa, den förre emedan han är anhängare af den. gamla lärodikten och reflexionspoesien, som fosforistema angrepo, den senare till följd af en etiskt ensidig puritanism, hvarigenom icke blott den katolska romantikens konstverld, som nyromantikema ställde i dagen, utan sjelfva den klassiska poesiens värde, enär det i sedligt hanseende är underlägset vår tids medvetande, konseqvent måste underkännaä. Både Fryxell och Malmström göra ett steg tillbaka i den estetiska bildningen, om hvilken fosforistema ega förtjensten, att främst af alla i Sverige hafva kämpat för den sanningen, att fantasien är skönhetens omedelbara organ och att konsten eger sitt mål inom sig