Sida 100
2. Elektricitetens uppmätning för tekniska ändamål
100 ELEKTRICITETENS UPPMÄTNING FÖR TEKNISKA ÄNDAMÅL.
65. Bestämning af själfinduktionskoefficienten.
- Yi hafva i § 29 visat betydelsen af denna koefficient, hvars bestämning numera äfven inom elektrotekniken ej sällan förekommer, och vi skola därför äfven här visa några af de metoder, som för den skull användas,
När en ström af föränderlig styrka och riktning genomgår en ledning, kommer dennas motstånd skenbart att förökas och därjämte uppstår en fasskilnad, som i vissa fall kan vara af väsentligt inflytande. Om vi antaga, att det är en vexelström, sådan som vi i § 27 omtalat, hvars strömstyrka uttryckes genom formeln
då icke någon märkbar Själfinduktion är till finnandes, så kommer genom Själfinduktionen strömstyrkan i stället att angifvas genom formeln
där man har
tång 2*V-; A -
Fig 52 antyder, huru Själfinduktionen inverkar på strömstyrkan. Den prickade kurvan OAS visar genom sina ordinater, hur den elektromotoriska kraften och strömstyrkan skulle variera med tiden t, hvilken angifves genom abscissorna, om icke någon Själfinduktion egde rum, hvaremot den full-
*) Dessa formler kunna utan svårighet härledas. Man har nämligen den
dl, elektromotoriska kraft, som beror af Själfinduktionen, = - L - och således
dt enligt ohmska lagen
Ldlt
M
t\
Men man har äfven .Et = Em sin ( 271 -j , och införes detta värde, får man
Det är genom integration af denna lineära differentialeqvation och efter bortkastande af en term, som kan försummas, ofvanstående värde å Zt erhålles.
Källa: Project Runeberg ·