Read Runeberg

Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

Originalsida 101
Originalsida 101
Originalsida 100
Originalsida 101
100–101

Sida 101

2. Elektricitetens uppmätning för tekniska ändamål

BESTÄMNING AF SJÄLFINDUKTIONSKOEFFICIENTEN.

101

dragna kurvan O'A'B' visar samma qvantiteter, n är, sådan induktion uppstår. Stycket 00' är = (f)T är fasskilnaden. Båda kurvornas period är densamma. Förhållandet blifver sådant i afseende å strömstyrkan, som om med oförändrad elektromotorisk kraft, motståndet tillväxt från M till

V HT, 4?I2J

-M*+^ä

M',

där 8 betecknar antalet strömvexlingar i sekunden eller det antal gånger strömstyrkan blir noll under en sekund. Uppmäter man det verkliga motståndet M och det skenbara motståndet M!, erhålles af den sista eqvationen själfinduktionskoefficienten

L =

FIG. 52.

Såsom Brew visat, kan man med fördel göra bruk af Cardews voltmeter för denna bestämning. Man anbringar då voltmetern i derivation till en vexelströmmaskin eller transformator och observerar utslaget J±, inför sedan trådrullen, som skall undersökas, i samma ledning som voltmetern, och erhålles då utslaget da. Det skenbara motståndet hos trådrullen blifver på grund af ohmska lagen

^-IjM",

2

där M" är voltmeterns motstånd. Införes detta värde å skenbara motståndet i nyss gifna uttryck för Ly kan denna koefficient beräknas. Det funna värdet är likväl blott approximativt. Vanligen begagnar man för själfinduktionskoefficientens bestämning en anordning, grundad på Wheatstones brygga.

Källa: Project Runeberg ·