Sida 101
2. Elektricitetens uppmätning för tekniska ändamål
BESTÄMNING AF SJÄLFINDUKTIONSKOEFFICIENTEN.
101
dragna kurvan O'A'B' visar samma qvantiteter, n är, sådan induktion uppstår. Stycket 00' är = (f)T är fasskilnaden. Båda kurvornas period är densamma. Förhållandet blifver sådant i afseende å strömstyrkan, som om med oförändrad elektromotorisk kraft, motståndet tillväxt från M till
V HT, 4?I2J
-M*+^ä
M',
där 8 betecknar antalet strömvexlingar i sekunden eller det antal gånger strömstyrkan blir noll under en sekund. Uppmäter man det verkliga motståndet M och det skenbara motståndet M!, erhålles af den sista eqvationen själfinduktionskoefficienten
L =
FIG. 52.
Såsom Brew visat, kan man med fördel göra bruk af Cardews voltmeter för denna bestämning. Man anbringar då voltmetern i derivation till en vexelströmmaskin eller transformator och observerar utslaget J±, inför sedan trådrullen, som skall undersökas, i samma ledning som voltmetern, och erhålles då utslaget da. Det skenbara motståndet hos trådrullen blifver på grund af ohmska lagen
^-IjM",
2
där M" är voltmeterns motstånd. Införes detta värde å skenbara motståndet i nyss gifna uttryck för Ly kan denna koefficient beräknas. Det funna värdet är likväl blott approximativt. Vanligen begagnar man för själfinduktionskoefficientens bestämning en anordning, grundad på Wheatstones brygga.
Källa: Project Runeberg ·
