Read Runeberg

Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

Originalsida 105
Originalsida 105
Originalsida 104
Originalsida 105
104–105

Sida 105

3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar

DEN KEMISKA VERKSAMHETEN I STAPELN.

105

FIG. 54.

af flera element, hvilka då likna en Voltas stapel i liggande ställning, men med sand mellan skifvorna i stället för klädes-lapparne. Tid efter annan, vanligen hvar femte eller sjette vecka, får batteriet åter iordningställas. Man har äfven försökt använda för telegrafering mellan två stationer j or d batterier > sammansatta af en kopparskifva vid den ena stationen och en zinkskifva vid den andra, nedgräfda i fuktig jord. Gauss i Göttingen använde ett sådant jordbatteri, där de båda metall-skifvorna voro på omkring 1,000 m. afstånd från hvarandra. Ännu större var det af Steinheil for telegrafering mellan Miinchen och Nanhofen begagnade jordbatteriet. Afståndet var här 3 mil och hvardera af metallskifvorna hade öfver 10 qvm. yta.

Hares kalorimotor är en annan afart af Voltas stapel (se fig. 54). Ben utgöres af två lika stora plåtar af zink och koppar, lagda parallelt och på något afstånd från hvarandra, åtskilda t. ex. med lister af trä eller kläde och sedermera upplindade i spiral. Om zink-kopparspiralen nedsänkes i ett kärl med syrehaltigt vatten och de båda metallerna förenas med en ledning, uppkommer en galvanisk ström. Apparaten bildar nämligen en Voltas stapel med blott ett element, men hvars yta kan vara mycket stor, utan att apparaten tager synnerligt stort utrymme. Den begagnas förnämligast för att bringa en metalltråd i glödning eller för att framkalla andra värmeverkningar. Pouillet konstruerade en dylik stapel med 12 särskilda element i spiralform, hvardera med 0,5 qv.-meters yta.

68. Den kemiska verksamheten l stapeln. - För

att förstå orsaken till det hastiga aftagandet hos styrkan af strömmen i de äldre staplarna, måste vi taga i närmare betraktande den kemiska verksamhet, som i stapeln försiggår. Zinken angripes af det syrehaltiga vattnet, svafvelsyrad zinkoxid (hvit vitriol, zinksulfat) bildas, hvilken upplöses i vätskan; vätet, som frigöres vid vattnets sönderdelning, afsätter sig på den negativa metallen. Såsom bekant upplöses zinken i den utspädda syran, äfven utan att någon elektrisk verksamhet förefinnes. Detta är en svår olägenhet, hvilken dock kan förminskas genom zinkens amalgamering, på sätt vi något längre fram skola meddela. Det är i fråga om den kemiska verksamheten i stapeln ganska stor skilnad, om den använda zinken är kemiskt ren eller om den är sådan den vanligen i handeln förekommer, d. v. s. förorenad

Källa: Project Runeberg ·