Sida 106
3. Galvaniska staplar. Accumulatorer. Termoelektriska staplar
106 GALVANISKA STAPLAE.
med järn etc. Man finner nämligen, att den rena zinken endast långsamt upplöses, hvarvid gasblåsorna häfta vid metallen och därigenom hindra denna att lifligt angripas af syran. Däremot upplöses den vanliga zinken hastigt och med riklig gasbildning. De la Eive har genom ett enkelt försök visat orsaken till detta förhållande. Han nedsatte en stång kemiskt ren zink i utspädd svafvelsyra och nedförde därefter i vätskan tillika en platina-tråd, hvilken på ett ställe inom eller utom vätskan bragtes i beröring med zinken. Under det att gasutvecklingen förut försiggick ganska långsamt, blef den nu helt liflig, men den egde icke längre rum vid zinken, utan vid platinan, under det att den förstnämnda metallen tämligen hastigt upplöstes. När beröringen mellan metallerna upphörde, flyttades gasbildningen tillbaka till zinks tången, där den endast långsamt försiggick. Förhållandet blef enahanda, om i stället för platina koppar, järn eller andra metaller användes. De främmande ämnen, som innehålles hos den vanliga zinken, spela samma rol som platinan i nyssnämnda försök gjorde. Detta framgår däraf, att den orena zinken efter att någon tid hafva varit utsatt för inverkan af den utspädda syran får en ojämn yta, visande att vätskan icke upplöst lika mycket af den fasta massan efter hela beröringsytan, hvaremot ren zink lika åverkas öfver allt.
Man får väl märka, att stapelns verksamhet är väsentligen beroende af den kemiska verksamhet, som i stapeln försiggår, så att man icke kan fullkomligt upphäfva denna utan att tillika göra slut på strömmen. Den åverkan zinken lider i Voltas stapel är sålunda ett nödvändigt vilkor för att en ström skall alstras, och man har endast att tillse, att icke mera af zinken användes än hvad som är nödvändigt för att uppnå det afsedda syftet. Huru detta kan ske, skola vi nu lära känna.
69. Amalgamering af zinken. - Vid det stora flertalet galvaniska staplar, huru olika de ock i öfrigt må vara inrättade, gör man bruk af zink. Af det föregående inses, att det skulle vara af stor fördel att härtill använda kemiskt ren zink, ena;* i så fall zinkförbrukningen för samma strömstyrka vore vida mindre än eljest. Kostnaden för den rena zinken är emellertid så stor, att dess användande för detta ändamål sällan kan komma i fråga. Man har emellertid ett enkelt medel att gifva den orena zinken samma egenskaper i ifrågavande hänseende som den rena zinken. Man behöfver nämligen för den skull endast ingnida zinken med qvicksilfver eller med andra ord amalgamera den vid ytan. Nedsänkes på så sätt behandlad zink i utspädd svafvelsyra, angripes den knappt märkbart, och när stapeln är i verksamhet, utvecklas väte endast vid den negativa metallen. Dessutom förökas i allmänhet den
Källa: Project Runeberg ·