Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

POLARISATIONEN I STAPELN. 107

elektromotoriska kraften genom att zinken amalgameras; till och med den rena zinken vinner därpå. Det är emellertid icke vid alla staplar, som det är behöfligt att zinken amalgameras. Så t. ex. vid Daniells bekanta galvaniska element, när man, såsom numera ofta sker, redan från början begagnar zinksulfat-lösning i stället för utspädd svafvelsyra (jämför § 74).

Amalgameringen af zinken till ett batteri kan ske på det sätt, att qvicksilfver och saltsyra hällas i ett kärl, hvari zinkstycket sättes. Medelst en borste kan man då ingnida zink-ytan. Man kan också nedsänka zinken uti en amalgamerings-vätska, som beredes genom att en vigtsdel qvicksilfver upplöses i fem vigtsdelar kungsvatten (en del salpetersyra, tre delar saltsyra), hvartill sedan sättes fem vigtsdelar saltsyra. Zinken blifver hastigt vid ytan amalgamerad genom nedsättning i denna vätska.

7O. Polarisationen i stapeln. - Den hastiga försvagning, som Voltas stapel lider, beror förnämligast på afsättning af väte å kopparen. Vid beröringen mellan dessa båda ämnen uppstår en elektromotorisk kraft i motsatt riktning mot den ursprungliga och sålunda förminskande dennas verkan. Man benämner denna år 1801 af Gautlierot upptäckta företeelse .polarisation. Den visar sig under olika omständigheter på olika sätt, men alltid så, att den positivt elektriska beståndsdelen hos vätskan afsätter sig på den negativa metallen och den negativt elektriska på den positiva metallen. När vätskan utgöres af rent eller syrehaltigt vatten, försiggår utfällningen af vätet på den negativa kopparen och af syre på den positiva zinken, den förstnämnda är i detta fall företrädesvis verksam. Om vätskan åter igen är en saltlösning, utfälles syran på den positiva och basen eller metallen på den negativa metallen; är det själfva metallen som utfälles följer det syre, som därmed varit förenadt, med syran. Att verkligen sådana lager afsätta sig vid metalliska elektroder, mellan hvilka en ström ledes, har man visat genom omedelbara försök. Sålunda fann Matteucci, att när man sönderdelat vattnet genom att leda strömmen mellan två platinableck, nedsatta däruti, och blecken sedermera nedfördes i profrör, innehållande syre och väte, så upptogs vid det bleck, hvilket tjenstgjort som negativ elektrod (katoden) syre och vid det andra (anoden) väte, ådagaläggande därigenom, att det förra varit öfverdraget med väte, det senare med syre. Äfven rena bleck, som nedsänktes det ena i syre, det andra i väte, gåfvo en ström, när de sedermera sattes i en ledande vätska. - Daniell fann äfven, att på den negativa metallen i en stapel afsattes metalliskt zink, härrörande af den bildade zinksulfatens sönderdelning. Denna utfällning kan ske i så