Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

124 GALVANISKA STAPLAR.

ning. Ett fyrkantigt glaskärl innesluter elementet. Denna form är väld, på det att en stapel med flera sådana element skall intaga ett mindre utrymme, än om kärlen vore runda. Yid öfre delen är glaskärlet försedt med en cylindrisk hals, jämt och nätt tillräcklig för att därigenom införa lercellen. Halsen är på ett ställe utvidgad på det att den positiva metallen, som här utgöres af en l cm. tjock amalgamerad zinkstång, må därigenom kunna införas. I det porösa lerkärlet står en kolskifva med ett därvid fastgjutet blyhufvud. Detta är försedt med en mässingsskruf för upptagande af ledningstråden till nästa element. För samma ändamål är en galvaniserad järntråd fast-lödd i en fördjupning, utborrad i zinkstångens öfre del. Det yttre kärlet är till något mer än hälften fyldt med en mättad lösning af salmiak. Lerkärlet innehåller åter en blandning af lika delar brunsten och retortkol, båda i form af korn, som icke böra vara mycket små. Däröfver finnes en betäckning af vax eller beck med ett litet hål tör att utsläppa luften i den mån vätska intränger i lerkärlet.

Fördelarne hos detta element äro: föga kostnad, är elementet icke i verksamhet förbrukas icke någon del däraf märkbart och det försämras icke under hvilan. A telegrafstationer har också Leclanchés element haft en varaktighet af tre års tid och till och med därutöfver. Men det lämpar sig blott för de fall, när större motstånd äro att öfvervinna, i synnerhet när strömmen icke fort varande behöfver vara sluten. Yid kortslutning sjunker den ursprungliga strömstyrkan hastigt.

Den elektromotoriska kraften hos Leclanchés element är till en början större än hos Daniells, nämligen 1,48 volt, men efter någon tid blifver den svagare och håller sig då konstant. Efter det att elementet fått något hvila, återtager det sin ursprungliga elektromotoriska kraft.

Detta element är på flera olika sätt modifieradt. Enär i själfva verket endast en vätska användes i Leclanchés element, är det porösa kärlet icke nödvändigt, och det medför den olägenhet att ledningsmotståndet därigenom förökas. Le-clanché har därför försökt en förändrad anordning, i det han borttagit lercellen, men omgifvit kolskifvan med en pressad blandning af brunsten och kol, hvarigenom ledningsmotståndet förminskas. Detta är utfördt på olika sätt. Efter en anordning pressas en blandning af 40 delar brunsten, 52 delar kol, 5 delar gummilacka och 3 delar surt svafvelsyrad t kali medelst en hydraulisk press omkring en kolstång under ett tryck af 300 atmosferer och 100° temperatur. Ett nyare sätt är att anbringa två skifvor (plaques agglomérées), bildade såsom nyss nämndt är, å hvar sin sida af en kolskifva. Zinkstången skiljes.