Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

7. Voltas stapel. - Det förnämsta resultatet af Voltas forskningar är den efter honom benämda allmänt kända apparaten, hvilken, sedermera förbättrad och använd i flera olika former, utgör en så kraftig elektricitetskälla. Volta fördes till uppfinningen af sin stapel därigenom, att han ville iakttaga hvilken verkan, som två eller flera med hvarandra förenade galvaniska element utöfvade på den preparerade grodan. Hvarje sådant element sammansättes af honom af två metalliska och en fuktig ledare, och den olika rol dessa spela vid elektricitetens utveckling ådagalades af honom. De första af Volta konstruerade större staplarna sammansättes af omkring 20 koppar- eller silfvermynt i beröring med lika många skifvor af tenn eller zink samt med mellanlag af papper eller skinn, fuktadt med vatten eller koksaltlösning. År 1800 kan uppgifvas såsom tidpunkten för denna uppfinning, ehuru Volta redan flera år förut egt kännedom om, att elektriciteten kan förstärkas genom samverkan af två eller flera element. Volta jämförde stapeln med en ofantlig laddflaska, endast svagt laddad, men med den väsentliga skilnad, att stapelns ström är fortfarande, under det att laddflaskans blott är ögonblicklig. Den dynamiska elektriciteten kan derför i flera fall åstadkomma långt kraftigare verkningar än den statiska.

8. Den galvaniska strömmens kemiska verkningar. - Voltas uppfinning väckte allmän uppmärksamhet och flerfaldiga försök anstäldes i syfte att närmare utforska stapelns egenskaper. Det var i synnerhet i England sådana undersökningar gjordes af framstående vetenskapsmän, och de förde äfven där snart nog till betydande resultat. Sålunda funno Nicholson och Carlisle redan några veckor efter bekantgörandet af Voltas upptäckt, att den galvaniska strömmen från stapeln sönderdelar vatten. Strömmens kemiska verksamhet undersöktes närmare af Davy och sedermera af Faraday (1791-1867). Men äfven Sverige lemnade vigtiga bidrag till dessa forskningar. Berzelius och Hisinger uppstälde på grund af vidsträckta försök med stapeln den allmänna sats, att alkalier, jordarter och brännbara enkla ämnen attraheras af den negativa polen, men syre och syror af den positiva polen till stapeln. De visade äfven, att den elektriska verkan blott sker relativt och icke absolut, enär ett ämne kan förhålla sig som en bas mot ett andra och som en syra mot ett tredje ämne.

Kännedomen om strömmens kemiska verkningar blef af stor vigt för elektricitetens praktiska tillämpningar. Icke blott att en ny betydande gren af tekniken, galvanoplastiken, till följe deraf uppkom, utan kanske ännu mera genom att den förde till konstruktionen af de konstanta galvaniska elementen.