Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

4 ELEKTRICITETSLÄRANS UTVECKLING OCH FÖRNÄMSTA SATSER.

som var född i Wismar, blef sekreterare i svenska vetenskapsakademien. Han gjorde flera vigtiga iakttagelser rörande elektriciteten och uppfann jemte Volta den for elektriska försök så ofta använda elektroforen, hvarmed elektricitet på ett beqvämt och enkelt sätt kan erhållas.

6. Upptäckten af galvanismen. - Af huru stort vetenskapligt intresse de förut omnämda upptäckterna än äro, skulle de dock, med undantag för hvad åskledaren angår, hafva varit af föga betydelse för tekniken, om icke man kommit att upptäcka andra egenskaper hos elektriciteten och andra sätt för dess framställning. Sedan den franske fysikern Coulomb (1736 - 1806) lyckats att medelst vändvågen noggrant bestämma den elektriska attraktionen och repulsionen i qvantitativt afseende och visat, att dessa verkningar ske i omvändt förhållande med afståndets qvadrat, hade läran om friktionselektriciteten eller den statiska elektriciteten äfven uppnått en viss grad af fulländning. Men snart öppnade sig ett vidsträckt fält för nya forskningar öfver elektriciteten, i alla hänseenden af långt större betydelse än det förut kända. År 1790, några få år efter dessa Coulombs undersökningar, iakttog Aloys Galvani, professor i anatomi vid universitetet i Bologna, de första på beröringselektriciteten beroende företeelser. Galvanis hustru hade tillfälligtvis bemärkt en nyss dödad grodas synnerliga känslighet för elektriciteten, och han ville pröfva om den atmosferiska elektriciteten härvid utöfvade samma verkningar som den med elektricitetsmaskinen alstrade. För den skull upphängdes grodor medelst metalltrådar på en järnbalkong; när de olika metallerna kommo i beröring såväl med hvarandra som med grodan uppstodo ryckningar uti denna. Galvani antog, att dessa härrörde af den hos grodan utvecklade elektriciteten, och han bemödade sig att visa, att grodan under vissa förhållanden motsvarar en laddflaska, hvilken urladdas genom en metallkedja. I sjelfva verket är det af Galvani upptäckta fenomenet äfven beroende af djurelektriciteten, men det härrör dock hufvudsakligen af elektricitet, utvecklad vid beröring mellan två olika metaller. Volta (1745 - 1827) förklarade det uppkomma uteslutande af denna orsak, och en liflig vetenskaplig strid uppstod angående denna fråga. Visserligen blef Voltas åsigt den gällande, men man har sedermera funnit, att såväl djurelektriciteten som beröringselektriciteten här äro verksamma. Det bör dock anmärkas, att hufvudsakligen genom Voltas förklaring och genom de undersökningar, som denne berömde fysiker anstälde öfver beröringselektriciteten, de stora upptäckter blifvit förberedda, hvarigenom elektricitetsläran blifvit en så vigtig del af naturvetenskapen och så väsentligt främjat den nyare teknikens utveckling.