Sida 185
4. Dynamo-maskiner för likriktad ström
OLIKA FOKMEK HOS ELEKTROMAGNETERNA. 185
smalare sidan ligger emot dessa, och man erhåller maximum af effekt, när tjockleken är vid pass en tredjedel af bredden. Den kraft, hvarmed elektroinagneten qvarhåller sitt ankare, ökas intill en viss gräns med dettas massa. Enligt du Moncel skulle denna gräns just vara uppnådd, då ankarets och järnkärnans vigter äro lika stora.
En trådspiral, genom hvilken en ström går, förhåller sig som en magnet och får sydpolen åt den sidan, där strömmen kretsar åt samma håll som visarne på ett ur. Ampere har på grund däraf uppställt den teori för magnetismen, att den uppstår genom elektriska strömmar, kretsande i järnets molekyler och hvilka utöfva tillhopa samma verkan som en följd parallela ledare eller en s. k. solenoid.
113. Olika former hos elektromagneterna. - Allt efter det särskilda ändamål en elektromagnet har att uppfylla, gifver man den en därför lämpad form. I de flesta fall är den rätlinig eller böjd såsom en hästsko, men äfven flera andra former förekomma. Beträffande de hästskoformiga magneterna må anmärkas, att de antingen bildas af en enda järnstång eller skifva eller ock af två kortare stänger eller skifvor med ett föreningsstycke af järn. I senare fallet blifver likväl ej magnetismen så stark, som om järnkärnan är i ett stycke. Längden af de särskilda benen till elektromagneten är vanligen 3 till 4 gånger diametern och kortaste afståndet mellan dem 1,5 till 2 gånger diametern. Såsom af näst föregående paragraf framgår, bör alltid järnkärnan vara något förlängd utanför trådrullen.
Man har äfven försökt att konstruera elektromagneter med stor effekt på det sätt, att ett antal koncentriska järnrör med mellanrum för koppartråden användts i stället for den massiva järnkärnan*). Koppartrådan upplindas emellan de särskilda rören och ständigt i samma riktning. Samtliga rören äro med ena änden anbragta på en järnskifva, hvilken sammanhåller dem.
En af NicJdés konstruerad elektromagnet utgöres af en kort cylinder af mjukt järn med stor diameter och två vid ändarne anbragta järnskifvor med ännu större diameter. En öfverspunnen koppartråd är upplindad i mellanrummet mellan båda skifvorna, på samma sätt som tråden på en vanlig trådrulle. När strömmen genomgår koppartråden, blifver järnet magnetiskt, och starkast vid skifvornas omkrets. Man kan på detta sätt åstadkomma ett magnetiskt hjulverk, om man nämligen anbringar elektromagneten på en axel och låter järnskifvornas omkrets
*) Se härom: »Journal de Physique, T. IV, p. 238 äfvensom du Moncel »Applications d'élcctricité», T. V, p. 849.
Källa: Project Runeberg ·