Sida 187
4. Dynamo-maskiner för likriktad ström
DEN MAGNETISERANDE KRAFTEN YID EN ELEKTROMAGNET. 187
nål m, upphängd så, att dess afvikningsvinkel med noggrannhet kan afläsas, t. ex. med tub, spegel och skala (§ 35, p. 38). Det magnetiska momentet är proportionelt mot tangenten for afvikningsvinkeln. Strömstyrkan afpassas med tillhjelp af reostaten _R och bestämmes med galvanometern G. Resultatet kan grafiskt angifvas på sätt fig. 101 antyder. Afsätter man i ett rätvinkligt koordinatsystem abscissor, proportionella mot ström-styrkan (eller den magnetiserande kraften) och ordinater mot det magnetiska momentet, erhåller man en kurva af den form A visar, hvilken till en början är nära rätlinig, antydande att moment och strömstyrka äro mot hvarandra proportionella, men som sedermera böjes konkavt mot abcissaxeln. Men det erhållna
Fm. 101.
resultatet beror af två skilda orsaker: järnkärnans och magne-tiseringsspiralens inflytande. För att skilja dem åt kan man, efter järnkärnans aflägsnande särskildt bestämma den verkan spiralen ensam åstadkommer vid samma strömstyrka som förut. På figuren motsvaras detta af den räta linien B, hvilken bildar en blott liten vinkel mot abcissaxeln, emedan spiralens verkan är ringa i jämförelse med järnkärnans, och som är rät därför att strömmens magnetiserande inflytande är noggrant proportionelt mot strömstyrkan. Järnkärnans verkan bestämmes genom att en kurva C konstrueras, hvars ordinater ci erhållas däraf, att ci = ah, och således genom att man afsätter ac = bi. I kurvan C är stigningen till en början stor, men från en viss
Källa: Project Runeberg ·