Sida 365
6. Vexelström-maskiner och transformatorer
TEORIEN FÖR TRANSFORMATORERNA. 365
t
Yid omkastning af strömmen från värdet J± till - e/"1 induceras dubbelt så stor elektricitetsmängd. Om man inför gal-vanometern i den sekundära ledningen, kan man sedermera af det uppkommande utslaget beräkna den i fråga varande konstanten*).
.* 2O2. Teorien f(Jr transformatorerna. - Denna har varit föremål för flera undersökningar. Redan Helmholtz, Kirch-hoff, Maxwell m. fi. utvecklade induktionsapparaternas teori. De nyare transformatorernas teori är framstäld af Mascart och Joubert, Ferraris, Hopkinson, Kittler o. a. Vi kunna här blott i största korthet anföra några grunddrag däraf samt några af de förnämsta resultat, hvartill teorien fört.
Till en början må nämnas, att om järnet i transformatorn är anbragt symmetriskt till båda trådlindningarna, så kan man med stor approximation antaga, att i dessas samtliga hvarf en lika stark elektromotorisk kraft induceras.
Om n± och n^ beteckna antalen trådhvarf i de primära och sekundära ledningarna, £ den elektromotoriska kraft, som i hvartdera af hvarfven induceras, samt E^ och jE2 hela de elektromotoriska krafterna i nyssnämnda ledningar, har man således
E1 = w16; E^n^e, eller
E^iE^n^.n..
Beteckna Pa och P2 potentialskilnaden^ vid apparatens pol-skrufvar, rx och r2 motstånden i båda ledningarna samt i± och ?2 de i dem varande strömmarnas intensiteter, äfvensom r yttre motståndet i den sekundära ledningen, är vidare
Om vi antaga, att motstånden rx och r2 äro ganska små, och detta är åtminstone vanligen händelsen med den sekundära spiralen, äfvensom i± tämligen ringa, kan man approximativt sätta
Pt-E^; E,-rit-P,,
Häraf följer
P, : P. -»,:»»",
eller såsom närmevärde
*) Det förtjänar anmärkas, att själfinduktionskoefficienten till en sådan lingformig trådspiral med ett antal N trådhvarf är
L =
Källa: Project Runeberg ·